Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det vill säga: om byggmästaren Pettersson icke varit
med i Berga backe, hade han icke heller varit med på
—näs, äfven om han långt förut haft äran vara känd af
den grefliga familjen.
För öfrigt mottog grefven honom med mycken artighet,
frågade efter hans far, berömde deras hushållerska och
slutade med en lång afhandling om Berga backe.
De öfriga herrarne, af hvilka några på orten boende
redan personligen kände ungresen på Berga, bemötte
likaledes med artighet en person, hvars yttre ovilkorligen måste
intaga alla, och började tilltala honom, naturligtvis med den
måtta af förtrolighet man bör iakttaga, när man talar med
en menniska som blott bygger hus.
När fröken Marie Louise i hela glansen af sin
skönhet, förhöjd af den smakfullaste toalett och numera utan
musch på näsan, visade sig i salongen, emottog hon sin för
detta värd med sådan hjertlighet, att det bestämdt hade
väckt uppmärksamhet och afund, notabene om föremålet
varit någon annan.
»Herr Pettersson,» sade hon förtroligt, »vi ha ingen
jättetall från Berga skog, ingen kägelbana med spegelklot
och ingen modellkammare, tyvärr... Men vi skola bjuda
till att göra er dag så litet tråkig som möjligt.»
Denna senare fras är mycket vanlig och betydelselös,
ty hvilken värd eller värdinna, som naturligtvis med måttet
af eget besvär mäter gästens tacksamhet, finner någonsin
denne ha tråkigt?
Kanske låg det dock mer allvar i den unga damens ord.
Hon visste ju, hur mycken möda hon haft att förmå
sin far bjuda den unge mannen, helst denne ännu icke
uppvaktat grefven. Byggmästaren hade af grannlagenhet icke
gjort det, men hvad hade väl grefven med hans
grannlagenhet att göra?
Förstulet mönstrade fröken landtbyggmästarens toalett
och syntes i allmänhet nöjd med densamma. De svarta
kläderna voro visserligen icke af finaste slag, men de voro
nya, välborstade och slöto sig särdeles väl till den höga,
välbildade gestalten. Hans hvita väst var kanske längre
än modet föreskref, men den hvita halsduksrosetten röjde
ornamentens konstnär.
Hon hade varit mycket rädd för hans fötter; hon
erinrade sig de rysliga halfsulorna hon så tydligen sett, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
