Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men äfven ett bränneri kan ha sin solsida, och många
solsidor hade ifrågavarande nybyggnad, från hvilket
väderstreck man än betraktade den. Åtminstone var det så
denna sommar i tu par ögon.
Den sanna kärleken, liksom den sanna kyrkan, fordrar
endast rena offer på sitt altare, och det gör detsamma hvar
altaret står.
Men det led mot sommarens slut. Hösten på landet
är ej behaglig; det är sorgligt att skåda naturens förstöring,
och derför reser man till staden för att se menniskans.
Menniskan vill ej vara ett med naturen. Hon gör
uppror mot sin allsmäktiga herskarinna, fast hon beständigt
har för ögonen det oundvikliga statsfängelset, grafven.
Grefve *** höll immerfort på att förlora sina galoscher
i vägarnes lera, och fröken Marie Louise tyckte, att
paraplyet var för tungt för hennes små händer. Följaktligen
började de redan tänka på återfärden till hufvudstaden.
Någon af de sista dagarne i augusti stod Konrad
Pettersson på trappan till det nya bränvinspalatset, då han
blef varse fröken Marie Louise. Hon kom från herrgården
och tog den vägen som, ledande förbi bränneriet, bar till
den närbelägna sjön, vid hvars strand hon ofta brukade
promenera.
Det var första gången Konrad sett henne allena gå
vägen förbi bränneriet.
Men detta afskräckte honom icke, och han hastade
genast till henne.
Han fann hennes ansigte något blekare än vanligt,
men vågade icke efterfråga orsaken.
»Er byggnad är snart färdig, ser jag,» började hon
samtalet.
»Det återstår bara plåtbetäckningen på den stora
ångskorstenen,» förklarade byggmästaren.
Derefter uppstod någon stunds tystnad, hvarunder de
gemensamt fortsatte vägen till sjön.
»Men, herr Pettersson,» började hon ånyo, »ämnar ni
då all er tid stanna som byggmästare på landet?»
»Jag har svårt att på förhand bestämma det,» svarade
han; »men så länge min far lefver, torde jag nog dröja
qvar på denna ort.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
