- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 6. Taflor och berättelser. Del 1 /
185

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Men om er far fordrar, att ni kastar er i vattnet för
att fånga en krokodil?»

Byggmästaren betraktade fröken med en förvånad blick.

»Ni tror då, nådig fröken,» svarade han, »att en far
någonsin kunde begära en sådan orimlighet af sitt barn?»

»Hm!» utlät sig fröken. »Men det blåser så kallt
från sjön i dag... det är bäst att vända åter.»

De begåfvo sig på hemvägen.

»Ni har rätt, det vore en orimlighet,» återtog Marie
Louise; »men det finns nog nästan lika stora orimligheter
här i verlden som både befallas och efterkommas... Jag
vill taga ett annat exempel.»

Konrad såg frågande på henne.

»Om er far fordrade af er,» fortfor hon, »att ni toge
till hustru en flicka, som ni omöjligen kunde älska, skulle
ni göra det?»

»Jag skulle för min fader offra mitt lif, om det vore
nödvändigt för hans egen välfärd,» försäkrade Konrad, »men
offra hela min framtida lycka och, hvad som än värre är,
en annan varelses lycka, det tilltror jag mig inte kunna
göra... Jag vet nog, att dylikt flera gånger händt, fast jag
aldrig kunnat fatta, hur det är möjligt att ingå en så
vigtig förbindelse med den som man bestämdt vet icke älskar
oss... Det är ju detsamma som att spränga porten till ett
hus och ändå begära att bli välkommen hos värden.»

»Ni ser således, att det ändå finns något hvaruti man
icke blindt bör lyda en far?»

»Ja visst. Man bör vara en god son eller dotter, ty
det bjuder tacksamheten mot våra föräldrar, mindre för det
lif de skänkt oss, än för den uppfostran och vård de gifvit
sina barn, ofta med stora försakelser för sig sjelfva... Men
menskligheten och staten fordra, att vi äfven skola vara
goda medborgare. Familjen, som i början var allt, suckade
i århundraden under den blinda lydnadens ok, men
frigjordes slutligen af det vaknande förnuftet. Den
patriarkaliska fångtröjan, ryckt från familjen, blef sedan länge statens
egendom, som använde den mot sina egna medlemmar.
Då kom kristendomen och talade om menniskans rätt och
lossade något på banden. Despoterna ville draga till dem
igen, men menskligheten och den medborgerliga friheten
hade en gång fått luft och ville icke qväfvas ånyo. De
vidgade ut sig med oemotståndlig kraft, de grusade troner,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:26:44 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/6/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free