Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men hur mycket är ej förändradt sedan dess? Ni har
ju nyss sjelf, min goda far, talat om nödvändigheten att
höja de ofrälse klasserna till oss och att deras bildning
berättigar dem dertill, ehuru jag verkligen befarar, att det
just är deras bildning, som, efter att ha växt vår egen
öfver hufvudet, tvungit oss att med samma medel söka
följa dem... Ni skall i morgon på Riddarhuset tala för
den stora massans rättigheter; ni skall säga, att man bör
göra folket till vår vän, för att ej en dag bli dess ovän;
ni skall besjunga jemlikhetens fana, som vecklas ut öfver
en ny och frälsad jord.»
»Det hörs nog, att du är ett barn, Marie Louise...
Jemlikheten skall måhända alltid förbli en rättighet, men
aldrig, aldrig någon verklighet... Folket i massa är
respektabelt, jag medger det, men individen är lumpen, föraktlig.»
»Gud nåde oss,» yttrade Marie Louise, »om han skulle
så tänka om menskligheten och dess individer, som ni
tänker om folket och dess medlemmar!... Då hade det varit
bättre att aldrig födas till verlden!... Men Gud gäckar
inte sina skapade varelser, det är endast menniskan
beskärdt att gäcka och håna dem, som likväl äro af samma
jord och ande som hon sjelf.»
»Jo, det vore just en hygglig qvist att inympa på
mitt gamla stamträd,» mumlade grefven, i det han stoppade
sin största sjöskumspipa.
»Så rulla då upp ert stamträd, min far!... Från dess
grenar hänga många vackra, glänsande frukter... men visa
mig en enda som inte varit maskstungen och förstörd, innan
den från sin stjelk fallit ned till jorden och försvunnit!...
Nämn mig en enda af dina många grandtanter som varit
lycklig!... Föräldrar ha tvungit sina barn till förbindelser,
främmande för deras hjertan, och barnen, när de sjelfva
blifvit föräldrar, ha gjort på samma sätt med sina barn...
Hvem håller dem räkning för alla de tårar de gjutit? Hvem
räcker alla dessa martyrer segerpalmen i ersättning för
deras lidanden och qval? Ingen på jorden, ingen!...
Sorgligt ha de lefvat, sorgligt ha de dödt, och sorgligt är deras
minne... Vi kunna lära oss något af de varningar de ge
oss, men vi vilja ingenting lära, ingenting förstå... icke ens
denna tröst och hugsvalelse unna vi deras skuggor...
Derför, min far, ryser jag så ofta jag betraktar panascherna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
