Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förande det till sin näsa, liksom ville han vädra, hvad?
Lyckan eller olyckan törhända.
Men ovissheten, ljuf för ett ögonblick, är likväl
outhärdlig på längden. Han samlade allt sitt mod och öppnade
slutligen brefvet.
Ack! Det kan ibland i vårt lif behöfvas mer styrka
än den starkaste menniska eger för att bryta äfven det
svagaste sigill.
Brefvet innehöll följande rader:
»Olyckan, liksom döden, jemnar allt. Om så ej varit,
hade jag ej talat först, och ni — ni hade aldrig talat. Bör
man då förbanna eller välsigna olyckan? — Jag har tvänne
uppdrag att gifva er. Först måste ni ombestyra, att någon
hederlig, om än aldrig så fattig, familj inom Danderyd
förbinder sig att för längre eller kortare tid genast emottaga
en stackars bedröfvad flicka, som nödgas lemna sin faders
hus. Sedan skall ni nästkommande lördags afton på slaget
sju personligen och ensam infinna er med ett täckt åkdon
i hörnet af Drottninggatan och Odens gränd. — Tvifvel i
kärlek är kärlekens död. Vi kunna icke, vi få icke tvifla
på hvarandra!
M. L.»
Konrad Pettersson gömde den lilla skrifvelsen närmast
sitt hjerta och hastade ut. Han spände häst för släde och
flög genom vinterqvällen och trettio graders köld ned till
klockargården.
Inkommen i den välbekanta salen, fann han fru Malm
sittande i väfstolen under fullt arbete med skeden och
skottspolen. Hon väfde blårandigt bomullstyg till sommarkläder
åt sin man.
»Hvarifrån kommer du, Konrad?» frågade hon,
upphörande med sitt arbete. »Du ser så upprymd ut.»
»Farbror Malm är inte hemma,» svarade han,
betraktande väfven med så förtjusta ögon, som hade ränningen
varit af silfver och inslaget af guld.
»Han for nyss till Ensta,» upplyste frun; »har du inte
varit hos Alm i dag?»
»På förmiddagen var jag hos honom och ämnar mig
dit i afton... Men jag har något särskildt att tala med
farbror och tant om.»
»Låt höra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
