Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag förmådde det icke. En obetvinglig makt fjättrade
mig vid min faders tröskel i samma stund jag för alltid ville
lemna den. Det föreföll mig i afgörandets ögonblick mindre
svårt att offra allt för lyckan än att offra lyckan sjelf. Jag
valde det svåraste och, som jag tror, det värdigaste för oss
båda. Ni måste derför, min stackars vän, förlåta mig det
stora, onödiga besvär jag förorsakat er. Jag har lidit mycket
för er skull, och mycket mera kommer jag väl ännu att
lida. Dock skall ingen försvaga min kärlek och min tro
på er. Jag vill vänta på er, om jag också icke skulle finna
er förr än vid evighetens portar.
M. L.»
Numera sansad, fann byggmästaren, hvad han under
berusningens dagar och stunder icke hade funnit, nämligen
att en flicka sådan som fröken Marie Louise *** icke gerna
kunde handla annorlunda. I djupet af sin själ höll han
henne nu räkning derför. Dubbelt skön och ren stod hon
nu inför hans ögon.
Det var för öfrigt mycket lugnande i dessa få rader.
Hon hade lidit och skulle framgent lida för hans skull.
Behöfdes väl något mera till hans tröst?
Låt våra älskarinnor berätta oss att de, oaktadt vår
frånvaro, ha trefligt och muntert, och vi äro nästan färdiga
att slå upp med dem. Men låt dem skrifva till oss bref
genomvåta af deras tårar, låt dem säga, huru de förtvina
och dö af saknad efter oss, och vi stå i förtjusningens
rosenhög ända upp öfver öronen.
Dock måste vi göra älskaren på Berga den rättvisan,
att det sjelfviska icke fick länge öfverhand hos honom.
Uppfattande i hela dess vidd svårigheten af en förbindelse
emellan honom och en familj sådan som hennes, vågade
han skrifva till Marie Louise ett bref, deruti han allvarligt
frånsade sig allt hopp och besvor henne att glömma en
man, som utan förmögenhet och anseende icke kunde bjuda
någon ersättning för de försakelser hon måste underkasta
sig, när hon, skild från den umgängeskrets inom och för
hvilken hon blifvit uppfostrad, gick att dela en
landtbyggmästares tarfliga lott.
Emellertid utvecklade han en mångdubblad
arbetsförmåga, i det fallet något olik romanens hjeltar, som från
början till slut icke göra annat än älska, lida, lipa och älska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
