Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berättigades att lemna sin mans hem och vistas hvar hon
ville, utan att mannen egde rätt att återfordra henne m. m.,
bad han frun laga sig i ordning för att gå.
»Så vill du då lemna din man och ditt hem,» yttrade
nu sjökaptenen, i det han med en viss sorgsenhet i ord och
åthäfvor närmade sig hustrun; »jag medger att jag någon
gång varit häftig och svår emot dig, men när vi nu skiljas
åt, bör du ej längre hysa något agg emot mig... det blir
nog tungt ändå att segla ensam i svårt farvatten.»
Hustrun syntes rörd, och Pettersson fruktade att hon
skulle ångra sig och stanna qvar, ty en sanning är det,
ehuru till föga heder för vårt kön, att qvinnan aldrig så
mycket intresserar sig för oss, som när vi äro eller synas
vara lidande.
»Men kanske är det bäst som det är,» fortfor mannen,
»åtminstone för dig... Jag skall emellertid aldrig glömma
att du varit god och undfallande som ett lam... Lofva
att också tänka på mig i min stora bedröfvelse!» tillade
han, rörande vid hennes arm med sin hand.
Men i detsamma uppgaf hustrun det mest sönderslitande
klagorop, i det hon, fattande med sin ena hand om den
arm mannen nyss vidrört, kastade sig baklänges i stolen,
som var henne närmast, och vred sig på denna som en mask.
Det knöt sig en röd ring kring ungresens öga: den
betydde blod, och det bildade sig ett djupt veck i hans
panna: det betydde grafven.
Ännu en gång lade han lejonramen på denne man,
som ända in i skilsmessans sista ögonblick icke kunde låta
bli att martera sin hustru.
Men han kände i detsamma sin arm beröras af hustruns
hand, och hans öga mötte hennes bönfallande blick.
Han nöjde sig derför med att sätta sjögasten på en
stol, hvars gamla fötter blefvo offer för denna artighet,
hvarefter han tog sin olycklige väns ännu olyckligare
älskarinna vid handen och lemnade med henne för alltid
detta hus.
Sent på aftonen, och sedan han skaffat den arma
qvinnan ett fridfullare hem, återreste han till Berga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
