Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Någon af de första dagarne af september månad samma
år, eller ungefär tre månader efter mötet på Carl XIII:s
torg, lemnade vår byggmästare Berga, tagande åter vägen
till hufvudstaden. Med honom åkte klockaren Malm, men
följde icke längre än till Stocksunds färja, dit han för ett
sjukdomsfall blifvit kallad.
När klockaren tog afsked af byggmästaren, sade han
till denne:
»Nå, lycka till nu, kära bror! Måtte jag nästa gång vi
råkas återse dig fullt belåten och lycklig! Gud vare hos dig
och glöm inte de nya strängarna till mitt gamla klaver.»
Konrad fortsatte allena vägen till Stockholm. Anländ
dit, begaf han sig derefter till Hasselbacken å kungl.
Djurgården.
I stället för Davidsons nuvarande vackra anläggning
funnos då blott några enklare byggnader, hvilka
sommartiden hyrdes ut till sommarnöje.
Septemberdagen var ovanligt klar och varm.
Djurgårdens stolta ekar bjödo ännu på ljuf och behöflig skugga.
Men vår byggmästare tycktes denna gång icke egna
någon synnerlig uppmärksamhet åt denna park, den
härligaste kanske någon hufvudstad eger.
Fråntog Carl Johan oss den gamla Kungsträdgården,
gaf han oss dock i Djurgården den rikaste ersättning.
Det var uti en af de till sommarnöje uthyrda
byggnaderna vår byggmästare trädde in, och mötande i tamburen
en betjent, bad han denne anmäla byggmästaren från Berga.
Efter en kort stund återkom betjenten med den
underrättelsen, att grefven vore så upptagen af angelägna
göromål, att han icke kunde mottaga någon.
»Var god frambär min vördnad till herr grefven,»
yttrade Pettersson; »men säg honom på samma gång, att
hvad jag nu har att anföra icke tål ringaste uppskof.»
Betjenten gick och återkom, denna gång med tillåtelse
för den uppvaktande att inträda.
Grefven stod midt på golfvet, och hans ansigte
tillkännagaf ingen synnerlig belåtenhet med detta besök.
»Ah, det var roligt att få se er, min bäste herr
byggmästare,» yttrade likväl grefvens mun; »hur står till i
Danderyd? Är det många nybyggnader der? Hur slår
skörden till i år? Och hvad tillskyndar mig äran af min
herres besök?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
