- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 6. Taflor och berättelser. Del 1 /
234

(1889-1892) Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kråknästet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Med hvad rättighet kallar ni mig en oren ande?»
frågade Rollin något häftigt och tagande ett steg framåt;
»jag skulle tro, att ni i afton ser mig för första gången
och att...»

»Ni är ett verldens barn,» inföll den svarte, »och alla
verldens barn äro orena inför Herran.»

»Ni sjelf naturligtvis undantagen,» inföll vår studiosus;
»men det är inte med er jag nu har att göra,» fortfor han,
närmande sig gubben i länstolen; »jag förmodar att det är
min farbror, kommissarien Rollin, jag har framför mig,
ehuru jag nyss svårligen kunde föreställa mig det... Jag
är äldste sonen till er bror, fanjunkaren, och kommer från
Upsala, der jag slutat mina studier och tänker nu gå in i
rättegångsverken. Men som jag aldrig förut varit i
Stockholm eller har någon bekant här, så fick jag det rådet af
min far, att jag borde besöka min farbror, hos hvilken han
trodde jag skulle få bo till dess jag hunnit höra mig om
efter något rum för billig hyra... Också har jag med
mig ett bref från honom.»

Brorsonen uppdrog ett bref, som han framräckte åt gubben.

»För bort honom! Han tar lifvet af mig!» skrek
farbrodern, skjutande från sig brefvet.

»Ta lifvet af er!» upprepade ynglingen, hvars galla
började koka; »om någon här på stället röjt mordlust, så
är det visst inte jag... Det är inte jag som brukar hota
hederligt folk med bössor, var så god och kom ihåg det,
så farbror ni är!»

»Sansa er, unge man!» sade den svarte, läggande sin
hand på vår hjeltes arm; »tag er till vara, ty...»

»Tag er sjelf till vara, herre!» inföll Rollin, ryckande
sig lös från den svartes hand; »jag känner er ej och ber
er för öfrigt inte komma mig för nära, ty jag har redan
en gås oplockad med er för det der vackra tillmälet ni
nyss gaf mig.»

»Ni glömmer, att ni befinner er i en åt frid och
gudaktighet helgad boning,» erinrade den svarte.

»Vacker fridens och gudaktighetens boning, der man
vill skjuta ihjel menniskor, liksom hade man björnar och
vargar framför sig!» genmälde ynglingen.

Kommissarien höjde i detsamma ena armen och fattade
en klocksträng, hvilken hängde öfver bordet. Ljudet af en
vanlig ringklocka hördes utifrån, hvarvid Ellens mor efter
en stund inträdde, synbarligen mycket skygg och bäfvande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/6/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free