- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 6. Taflor och berättelser. Del 1 /
241

(1889-1892) Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kråknästet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

likaledes omgjordade sig med hvad han hade till hands. Det
var hans fasta beslut att följa efter dem, dels för att få
veta hvad de vid en sådan tid på dygnet kunde ha för sig,
dels och i tanke att derigenom få utredt det besynnerliga
förhållandet mellan farbrodern och den svarte.

Farbrodern och hans vän lemnade nu äfven det yttre
rummet. Efter i strumplästen smög vår hjelte, tyst och
elastisk som en katt.

Gubben och den svarte, utkomne i farstun, togo vägen
uppför en trätrappa, smal och brant som den nedre. Vår
hjelte kröp efter på händer och fötter, alltid iakttagande
nödigt afstånd och följande skenet af lyktan, ehuru
naturligtvis rädd att sjelf belysas deraf. På detta sätt uppnådde
de tre nattvandrarne den andra våningen, denna våning
utan fönster och som gifvit byggnaden dess benämning.
Divaner af snö utbredde sig efter väggarna, men föga
inbjudande, såsom man lätt kan föreställa sig. Också tycktes
denna våning icke vara målet för vandringen.

Vår hjelte hörde en nyckel sättas i lås, hvarefter en
vindsdörr öppnades och tillslöts varligt innanför efter
farbrodern och hans följeslagare. Spejaren närmade sig samma
dörr, och då han fann den olåst, passade han på vid ett
tillfälle, då nordanvinden som hårdast blåste i sitt
silfverhorn, och uppsköt den.

Återigen en trappa, mer liknande en vanlig stege,
mötte vår hjeltes händer och fötter. Klättraren aktade sig
dock visligen att öfverträda det öfversta steget eller pinnen.
Han höjde endast hufvudet deröfver så mycket som
behöfdes för att med ögonen kunna följa hvad som förehades
på sjelfva vinden.

»Dyraste broder,» yttrade gubben, »hjelp mig att flytta
fram den lilla stegen som står derborta... Det här
uppträdet på aftonen har alldeles medtagit mina krafter...
Aldrig tillförene har det varit mig så svårt att gå uppför
trapporna hit... förlåt mig, dyraste broder!»

»Af hela mitt hjerta står jag till er tjenst, min ädle
vän,» försäkrade den svarte; »här är nu stegen... hvar
skall jag ställa den?»

Gubben dröjde med svaret, liksom vore han ännu
tvehågsen, huruvida han borde yppa sin hemlighet för en tredje,
ty, såsom gubben nyss sjelf nämnde, var det hitintills
endast Gud fader och han sjelf som kände den.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/6/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free