Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kråknästet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ack min Gud, det är ni!» ljöd mot honom en vänlig
stämma.
Stämman tillhörde den fjortonåriga Ellen, som
närmade sig vår notarie, knappast igenkänlig i den nya drägt,
hvari hon nu visade sig.
Hon var klädd i ny klädning af svart ylletyg och
med nystärkt sorgkrage.
»Jag känner knappt igen er, min goda flicka,»
förklarade notarien, mätande den fina gestalten från topp till
tå; »men,» tillade han något ifrigare, »hur står det till
här i huset?»
»Kommissarien är ju död,» svarade flickan.
»Min farbror död!»
»Ja.»
»Men då förvånar det mig, att hvarken min far eller
jag fått kunskap derom... vi äro likväl hans närmaste
slägtingar.»
»Ingen visste hvart vi skulle skicka begrafningskorten,
och mamma var mycket ledsen deröfver... Inte heller har
ni varit här sedan i fjol.»
»Ganska sannt... jag blef min själ inte för väl
emottagen, när jag sist var här... När dog farbror?»
»För åtta dagar sedan.»
»För så längese’n?»
»Och i går begrofs han.»
»Redan i går?»
»Ja.»
»Var han länge sjuk?»
»Bara två dagar... Han dog mycket lugnt och utan
minsta plågor.»
»Jaså... Är Ellen ensam hemma?»
»Nej, mamma är deruppe... det är främmande herrar
deruppe.»
»Hvilka herrar?»
»Magister Olenius och två till.»
»Magister Olenius?... Hvad är det för en?»
»Hå kors, magistern var bitti och sent hos
kommissarien... nog har ni sett honom.»
»Är det samma svartrock, som var här på samma gång
som jag?»
»Ja visst.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
