Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kråknästet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frånstulit mig min egendom! Jag skulle krama sönder och
förinta dem, liksom jag nu kramar sönder och förintar dessa
snöflingor, som hånande falla ner.»
Den svarte lutade sig dervid mot husväggen och gned
länge pannan mot det murkna virket.
Hastigt spratt han upp och närmade sig åter
fönsterluckan, fortsättande sitt arbete med borren.
»Så der ja,» yttrade han efter en kort stund, gömmande
borren under kappan, »nu är hålet så stort, att det bör
vara tillräckligt för ögat eller örat... Ja, jag skall spionera
på allt hvad de taga sig till derinne, noga efterse om något
afyttras eller inköpes, och om jag märker något misstänkt,
falla öfver dem som en örn... Allt hopp är ännu ej
förloradt... Hur förskräckligt dumt, att jag inte, då jag hade
tillfälle dertill, tog reda på sedlarnas nummer och data!...
Hur lätt hade det ej då varit att komma tjufven på spåren!...
Men hvem kunde föreställa sig, hvem kan ana allt det
djefvulska som komma skall!... Tyst! Jag tyckte mig höra
aflägsna steg... Någon kommer... Vaksamhet och
försigtighet vare hädanefter mitt valspråk.»
Derefter, och sedan han bortpetat spånet, som borren
qvarlemnat, och insatt i hålet en propp af samma tjocklek
och färg som luckan, på det ingen skulle upptäcka det,
drog han sig på tåspetsarna några famnar söder om
Kråknästet, lyssnande med en vindthunds öron, spejande
med ett lodjurs blick.
Den svarte hade ej bedragit sig. Det kom verkligen
någon norrifrån. Denne någon närmade sig med raska
steg och gnolade på en upsalamarsch, till dess han kommit
framför porten till Kråknästet, då han stannade ett
ögonblick, gjorde venster-om och marscherade in i porten.
»Ja, det var han,» yttrade den svarte, i det han ånyo
nalkades fönsterluckan; »hvad vill han här denna tid på
aftonen?... I hvad förhållande kan han stå till det här
folket?... Ha!... Tänk om... Ja, hvarför inte!... Hvad
hindrar väl dem att vara i kompani med hvarandra? De
ha ju ett gemensamt intresse i att skada mig... Ha, I
huggormars afföda, jag är er på spåren!... Jag ser i hans
närvaro här denna qväll ett tecken af Gud... Herran
öfverantvardar redan mina fiender i mina händer... Så måste
det vara, om det skall finnas någon rättvisa i himmelen
och på jorden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
