Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kråknästet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ȁfven det tror jag, ty om dagarna hade han
vindsdörren låst med de säkraste lås, och om nätterna smög han
dit upp, medan vi voro här nere.»
»Och ni kom aldrig underfund med det ställe, der han
hade sin skatt?» sporde vår notarie, icke utan att fästa på
henne en genomträngande blick.
»Hur skulle jag kunna det?» yttrade hon, utan att
någon färgskiftning eller annan förändring i hennes ansigte
kunde förmärkas. »De senare åren var han inte med sin
fot utom huset, och till vinden slapp hvarken jag eller Ellen,
ehuru jag inte kan neka för, att jag otaliga gånger drefs
af nyfikenhet dit upp... Jag tror mig äfven veta, att han
har silfver gömdt på något ställe här i huset, och ganska
mycket silfver till på köpet, fast han sjelf och vi åto med
tennskedar.»
»Då är det väl skäl att företaga den noggrannaste
undersökning?»
»Jag har sökt öfverallt från källaren till vinden, det
bekänner jag, men inte funnit något... Möjligt är, att han
tid efter annan afyttrat silfverpjeserna.»
»Lofvade han aldrig att i sitt testamente komma ihåg
er och Ellen?»
»Jo, innan magister Olenius kom i huset.»
»Hur blef den figuren bekant med min farbror?»
»För fyra år sedan besökte han kommissarien för första
gången och gjorde sig ärende med att vilja hyra rum,
liksom inte hvar menniska borde finna, att ingen gerna kunde
bo i den här eländiga kojan, utom kommissarien och de
som voro tvungna att vistas hos honom.»
»Det håller jag nog med om,» sade Konrad, »och jag
är säker på, att om jag kommit resande hit på ljusa dagen
i stället för på aftonen, hade jag icke haft mod att stiga upp
i Kråknästet, utan fortsatt kosan, trots bristen i reskassan.»
»Ja, det är en ruskig håla,» yttrade värdinnan "med
en sorgsen blick på sin dotter, »och denna ansåg han
tillräcklig för oss.»
»Nå, och från den dagen den der svarte krabaten kom
hit för första gången?»
»Var han här dagligen, bitti och sent... Jag kan sedan
dess inte erinra mig någon dag, då han ej varit här.»
»Och hvad inflytande hade hans ständiga besök på
min vördade farbror?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
