Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kråknästet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Kommissarien blef allt mer och mer betagen i honom...
Näst Gud och vår Frälsare fanns det ingen han skattade
högre än magister Olenius.»
»Nå, men då förvånar det mig, att min farbror hade
hjerta att spela den gudsmannen ett sådant spratt.»
»Hvilket spratt?»
»Hå kors, sprattet med den stora skatten,
tennknapparna i stället för juvelerna... Jag skulle tro, det är ett
spratt som förslår.»
»Och ni tror verkligen, min unge herre, att det är
kommissarien, som gjort det?»
»Hvem skulle det annars vara?»
»Jag har min egen tanke om den saken.»
»Och den är?»
»Att alltsammans är ett verk af magister Olenius sjelf.»
»Af honom sjelf!» utropade vår notarie med stora,
förvånade ögon.
»Ja, ett af hans vanliga knep... Ja, jag ville nästan
taga på min ed, att ingen annan än den skrymtaren sjelf
långt före gårdagens uppträde smugit sig upp i vinden,
knipit pengarna och juvelerna och ditlagt knappar och
annat skräp i stället.»
Ett hasande hördes på luckan, men som detta lika väl
kunde vara ett verk af blåsten, egnades deråt ingen
synnerlig uppmärksamhet.
»Men af hvad orsak skulle han väl göra det?» frågade
Rollin; »och hvarför behöfde han det, när han i alla fall
genom testamentet var säker på besittningen af hela
härligheten?»
»Det är svårt för mig att kunna utgrunda orsaken...
Men kanske det låg i hans intresse att ej låta menniskor
veta, det han förvärfvat sig en sådan förmögenhet... Kanske
fruktade han också, att verldens omdöme ej skulle bli honom
särdeles gynnsamt, när den erhållit kunskap om att han
fått allt och vi så godt som intet.»
»Det der låter visst inte otroligt... En sådan der skälm
kan man verkligen tro om allt... I sinom tid skall väl, som jag
hoppas, någon upplysning vinnas på ett eller annat sätt.»
»Emellertid har jag eftersinnat,» sade modern, »om
det inte vore bäst för mig och Ellen att först sälja det
här rucklet och sedan bege oss af till en syster, som jag
har nere i Skåne... Hon är enka efter en länsman och
befinner sig i goda omständigheter... Jag har ej råkat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
