- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 6. Taflor och berättelser. Del 1 /
273

(1889-1892) Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kråknästet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

undersökning företogs, ehuru lika fruktlöst. Den outtröttlige
ilade derefter upp på vinden, kastade en förtviflad blick
uppåt den fördömda, förr så välsignade takstolen. Ny med
lifsfara förenad klättring — nytt letande från ofvan till
nedan, men allt förgäfves.

Öfverhöljd af dam och drypande af svett, linkade han
slutligen utför trappan tillbaka, och när han åter inkommit
i hushållerskans rum, sjönk han ner på en stol, maktlös till
kroppen, förkrossad till själen. I detta tillstånd förblef han
minuter, ja qvarter, till dess han spratt upp från stolen och
såg på sitt ur.

»Hon slår snart nio... jag kan ej dröja längre!» ropade
han med sammanbitna tänder; »förbi, förbi!... I morgon
säljes detta hus, och jag kan aldrig mer sätta min fot öfver
dess tröskel... Ah, de få sina trehundra riksdaler för detta
näste och således ändock något, medan jag... jag... Vissne
för tid och evighet den hand, som stal min rättmätiga
egendom!...»

»Men,» återtog han efter en stunds tystnad, »dessa
trehundra riksdaler skola ej räcka i evighet, och då, skall man
se, kryper väl i dagen fram den ena juvelen efter den
andra, den ena bankosedeln efter den andra... Men innan
det sker, är jag död, ty jag uthärdar ej längre detta lif
med dess evigt qvalfulla väntan, evigt gäckade hopp.»

»Men,» tillade han, gående med häftighet fram och
tillbaka, kastande skygga blickar öfverallt, »men om de ej
finge dessa penningar och om de dertill förlorade allt hvad
här finnes, då måste den stulna skatten genast fram i
ljuset?... Jo, jo!... Den nakna nöden har qväft vida större
dygder än den der försigtigheten... ja, ack ja!... Om jag
derför skulle... om jag skulle... ha-ha!...»

Hastigt ryckte han ljuset ur lyktan och satte eld på
en af skjortärmarna, som ögonblickligen meddelade något
af sin låga åt en annan ärm, hvilken åter i sin ordning gaf
ifrån sig åt en tredje.

I början betraktade den svarte de brinnande
lärftsbitarna med en glans i ögonen, som täflade med lågornas;
men i den mån elden utbredde sig och röken deraf stack
honom i näsan, sjönk hans mod, och han erinrade sig
derjemte, att den alltför omtänksamma missgerningsbalken hade
ett särskildt kapitel om mordbrand.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/6/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free