- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 6. Taflor och berättelser. Del 1 /
281

(1889-1892) Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kråknästet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

säkert tillhörde det ingen af våra bekanta. Förmodligen
var det en sällskapsdam åt Ellen.

»Ni är sorgklädd, goda Ellen,» anmärkte ändtligen
Rollin.

»Min mor!» suckade flickan.

»Hon är död?»

»För åtta månader sedan.»

»Stackars flicka!... Men, Gud vare lof, ni lefver, Ellen!»

»Hvad jag längtat efter er! Hvad jag har mycket att
tala om!»

»Än jag då!»

»Låt oss skynda!»

Efter en qvarts förlopp återfinna vi de unga tu,
sittande bredvid hvarandra på divanen i ett litet kabinett på
Hotel Garni.

»Goda Ellen! Vi äro ju kusiner,» började Rollin.

Ellen rodnade.

»Kusiner kalla hvarandra du,» fortfor Konrad; »säg
du åt mig, söta flicka, med vilkor att jag säger detsamma
tillbaka!»

»Gerna,» svarade Ellen.

»Efter så lång skilsmessa bruka kusiner ge hvarandra
en kyss,» förklarade den manlige kusinen.

»Ack ja, gerna!» biföll den qvinliga och räckte Konrad
sina purpurläppar, dem han mötte på sjuåttondels väg.

»Och nu berätta mig,» bad denne, »säg mig... lös
förtrollningen... jag tycker mig vara i ett litet trollslott,
hvars fé du är, ljufva flicka!»

»Så hör då, min vän.»

»Det är svårt att vara öra, när man är bara öga,»
bedyrade Konrad, slukande med blicken sin kusins täcka
gestalt.

»Du mins att mamma och jag reste till Skåne,»
började Ellen sin berättelse, »och att vi vistades hos mammas
syster.»

»Länsmansenkan... ja, jag mins.»

»Efter ett halft år dog moster och lemnade mamma i
arf en stor förmögenhet, minst hundra tusen riksdaler
banko... Hvad säger du om det?»

»Hundratusen riksdaler banko!» upprepade Konrad,
hoppande upp från soffan; »det var fan till gumma!...
Salig länsmannen har varit med i de gamla goda tiderna.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/6/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free