Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kråknästet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mening att behålla dem för egen del, i stället för att
begagna dem till hedningarnes omvändelse, såsom min
förblindade farbror trodde... Slutligen och för det tredje,»
tillade juristen, Ȋr det icke gifvet, klart och bevisadt, att
din moster icke efterlemnat ifrågavarande förmögenhet...
Det kan ju vara möjligt att hon verkligen var rik... Så
underligt har man sett en gång förut.»
»Det är således bestämdt din tanke, att jag bör behålla
hvad jag fått efter mamma?»
»Ja, det är det visst, och jag skulle hänga mig af
förtviflan, i fall du handlade på annat sätt,» svarade vår hjelte.
»Nåväl, då har jag något annat att fråga dig om,»
förkunnade Ellen, icke utan en viss darrning på rösten och
en viss förlägenhet i blicken; »men dina svar måste bli
lika klara och uppriktiga som mina frågor.»
»Kan du tvifla derpå, min söta kusin!» genmälde
kusinen.
»Jag vet knappast hur jag skall börja,» stammade
Ellen; »men,» återtog hon med mera bestämdhet, »den
rakaste vägen är alltid den bästa... Svara mig derför kort
och utan omsvep på denna fråga: är du fri?»
»Om jag är fri!» ropade Konrad något förundrad.
»Visst är jag det... jag är fri som fågeln, som icke ens
är besvärad af tak öfver hufvudet.»
»Du älskar då ingen?»
»Jag finner hela verlden dräglig, med undantag af
kungl. Svea hofrätt.»
»Jag menar: du är inte bunden vid någon?»
»Jo, vid fattigdomen genom de heligaste band.»
»Ni vill inte förstå mig, min herre!» yttrade flickan
med en viss förtrytelse; »jag vill veta, om ni är förlofvad
eller ej!... O, min Gud, hvad det här är outhärdligt!...»
»Nej, jag är ej förlofvad och har hittills älskat ingen,»
svarade Konrad, som kanske nu först trodde sig förstå henne
och rörd tryckte hennes hand till sitt bröst.
»Konrad, jag har mycket tänkt på dig, på din godhet
och välvilja för mig och min stackars mor... Men du...
har du tänkt något på mig?»
Vår hjelte rodnade, han ville ljuga, men förmådde det
icke inför den originella, uppriktiga flickan. Som han
derför teg, så tog hon åter till ordet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
