Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jernbäraren - 1. Blå duken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Herrn är smed,» sade han till Jäger, »det ser jag på
huden, och hofslagare tillika, det ser jag på märkena efter
sömhufvuna i förskinnet.»
»Jo jo men, så kniper det till att vara,» svarade Jäger.
»F-n så krystiljöst, att vi inte råkat hvarandra förr —
jag är hofslagargesäll och arbetar hos Berlin här på söder
— hvar arbetar herrn?»
»Hos Olsson på norr.»
»Och hvad skäller de herrn för?»
»Jag heter Tunberg och kom för några dar se’n från
Göteborg, der jag lärt ut och gjort mitt gesällstycke, och
nu tänker jag med första förena mej med herrar gesäller i
Stockholm.»
»Jag tror vi ta oss en liten pinne tillsammans — hör
hit — tre supar med tilltugg och en gång öl — men sinka
inte på hasorna, fru Strömqvist.»
Den bestälda anrättningen framsattes.
»Schål bror! Filman är mitt namn, mig till heder och
ingen till skam.»
De båda smederna klingade och skakade hvarandras
händer.
»Hvad f-n! Du har ju fingrar som ett mamsellbarn!»
»Jag har nyss haft nervfeber,» förklarade Jäger, i det
han gömde högra handen under bordet och bet sig i läppen,
för att dölja verkningarna af det hårdhändta brödrataget.
»Hvad är kamraten din för en juvel, bror Tunberg?»
»Färgare till lif och själ,» svarade Dahl, som började
finna sig road af uppträdet.
»Färgare — ja så — men hur är det? — Herrar
färgargesäller plä ju vara för fina om nosen för att gå på
krogarna som annat hederligt folk — schål, bror färgare!
Tycker du inte ändå att svarta färgen är den vackraste?»
De båda nya bröderna söpo med hvarandra och deras
händer möttes; men Dahl, försigtigare än sin vän, lade
knytnäfven i smedens breda hand, hvarigenom han också gick
helskinnad ur skrufstädet.
»Hör du, Tunberg, hur många söm kan du smida af
en och samma hets?»
»Tre, kära bror!»
»Bara tre, din arma anka! — Jag smider sex utan att
ens dra andan deremellan — — Hör du, hur många gånger
behöfver du stuka en svanhals, innan du får den färdig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
