Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jernbäraren - 2. Jernbäraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det faller af sig sjelft, att ett så tungt yrke skall på
längden vara menligt för helsan, enär bröstet genom den
starka tryckningen hårdt angripes. Också hinna högst få
någon högre ålder. Dock träffar man en och annan af dem,
hvilkas skuldror ej förr svigta, än när årens oemotståndliga
börda förenat sin skeppundsvigt med jernets.
I allmänhet äro jernbärarne ett fromt och beskedligt
folk. På senare tider har det lyckats deras förmän att väcka
och underhålla ambition bland dessa jernkarlar. De hålla
ett vaksamt öga på hvarandra, och begår någon, hvilket
likväl sällan händer, ett snedsprång af oärlighet, ansättes han
derför hårdt af sina kamrater, måste omvända och bättra
sig, så framt han ej vill bli ut- och invänd af jernhårda
händer. De äro, i likhet med allt annat lägre folk,
gudfruktige och gå hvarje söndag i kyrkan, då de utmärka sig
för snygga kläder och ett städadt uppförande. De ogifta,
som vanligtvis flitigt besöka krogarna, ha sällan någon
behållning af sin arbetsförtjenst, då allt skall gå åt till
bränvin. De gifta deremot stå sig mycket väl och besökas
dagligen af sina hustrur, som medföra mat åt männen,
hvilka således ej behöfva lemna Vågen förrän om aftnarna,
då hvar och en går hem till sitt att njuta en behöflig
hvila.
Om vintrarna, då Vågen icke mera erbjuder någon
sysselsättning och arbetsförtjenst, gå de merendels i arbete
hos bryggare och äro alltid mycket eftersökta.
En jernbärare, som är det minsta mån om sig, kan
således godt berga sig med de sina och äfven för framtiden
ha en sparpenning, tillräcklig för beredandet af en
bekymmerfri ålderdom. Men bränvinet, såsom vi nyss nämnde,
det välsignade bränvinet följer jernbäraren, liksom rosten
jernet.
Nykterhetsifrarne, hvilka — det måste man med
beundran erkänna — lemnat ingenting oförsökt, ha äfven
kastat sina blickar på de der väldiga, rostfärgade gestalterna,
som slamra med sina jernstänger i Vågens djup; men alla
försök ha strandat mot dessa jernviljor.
Bränvinet har blifvit den simple arbetarens behof och
förströelse. Det är illa, mycket illa, men om vi fråntaga
honom det, hvad bjuda vi honom i stället?
Vi, samhällets guldgossar, vi ha våra spektakler,
konserter, danssoiréer, middagar, supéer, spelpartier och mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
