Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jernbäraren - 2. Jernbäraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annat godt, som ej så noga kan specificeras. Dagakarlen
har sitt snus och sitt bränvin. Vi behöfva icke tugga snus,
så länge vi röka havannacigarrer; vi behöfva icke supa
bränvin, så länge vi skölja strupen med Chateau Margaux.
Men vi glömma Blå duken och kabyssens tre
passagerare.
»De här vinterqvällarna,» yttrade sig jernbäraren, »äro
lika tråkiga som långa, i synnerhet för en arbetare af mitt
slag, som måste suga på ramarna, när det behagar vår
Herre att sätta p för sjöfarten.»
»Men en jernbärare,» inföll Jäger, »behöfver inte om
vintern sakna arbete, och för dig, Axelson, bör det vara lätt
nog att få sådant.»
»För tusan, ni måtte väl inte tro, att jag ligger på
latsidan heller — kan ni gissa hvad jag sysselsätter mig
med under en årstid som denna? Jag väfver strumpor —
ni skrattar — må så vara, men det är sannt — och lustigt
måtte det se ut, det medger jag, när en sådan grobian som
jag sitter i väfstolen och låter skottspolen dansa i en hand,
van att handskas med jernstången.»
»Nå, lönar det sig?» frågade Dahl.
»Inte just särdeles, men man behöfver åtminstone ej
sjelf gå barfota.»
»Är du aldrig road af att läsa?» frågade Jäger.
»Hvem är inte road af det? Men ser ni, gossar, när
skall en arbetare läsa?»
»Axelson har rätt,» inföll Dahl, »och derför är det
lyckligast för arbetaren, så fram han vill berga sig, att låta
böckerna vara — allt hvad han behöfver är en stark och
frisk kropp, härdad vid arbete och mödor, och har han
någon ledig stund, behöfver han den nog för hvilan. —
Att läsa vore ett arbete mera, med hvilket han svårligen
skulle stå ut.»
»F-n i dej, färgare, du talar som du vore en fint
uppfostrad man! Har då arbetaren intet annat än sin kropp att
sörja för? — Han har väl också en själ, så liten den än är?
— — Så framt han inte vill dö som en hund, när han
far hädan, bör han väl så mycket sörja för sin själ, att den
ej alldeles krymper ihop och torkar bort medan man lefver
— — inte kan det vara ett arbete att läsa; men konsten
att väl använda hvad man läst är möjligtvis arbetsam nog.
Jag läser så ofta jag kan och det roar mig mycket — att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
