Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jernbäraren - 2. Jernbäraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
använda hvad jag läst, kommer aldrig i fråga och derför
befarar jag ej något nytt arbete.»
»Nå, hvad läser du för böcker?»
»Jag läste, att börja med, några gudliga böcker; men
derpå ledsnade jag — man gjorde Gud Fader så krånglig,
att jag hade bra svårt att känna igen honom — man
predikade om Frälsarens många under i det förlofvade landet,
liksom man behöfde andra under än dem man dagligen har
omkring sig.»
»Ve mig, tror jag inte du är rationalist,» utropade
Dahl skrattande.
»Hvad f-n är det för ord i en färgares mun? Det låter
lärdt af tusan! Jag kommer ihåg, att jag såg samma ord i
ett tidningsblad, som jag köpte häromdagen.»
»Ja så, du läser då tidningar?» tillsporde Jäger.
»Ibland, och när jag läst tidningar och sett deruti, hur
man än angriper och än försvarar de högres åtgärder, har
jag tänkt ungefär så här: när de högre göra sig skyldiga
till så fula saker, hvarför fördömer man så hårdt det sämre
folkets felsteg, som oftast ske af oförstånd? Och om
beskyllningarna äro orättvisa, hur lyckliga måste ej de vara,
som kunna försvara sig och få förklara sina gerningar! —
År 1823 uppkom ett myteri i Jernvågen bland arbetsfolket.
Jernbärarne hade en vecka förtjent ovanligt mycket på
utvägningen af engelskt ståljern, ty de betalades både för
ut- och invägning, fast de inte hade annat att göra än
transponera godset från ena fartyget på det andra, i stället för
att bära det först in i Vågen och sedan ut derifrån — de
fingo, med ett ord, dubbel betalning för enkelt arbete —
det var en riktig högtidsdag för alla. Men följande vecka
kom, allt återvände på gamla foten och ingen dubbel
betalning hördes af. Då började folket under knot efterfråga
orsaken dertill, men afsnästes med hårda ord, som ännu
mera ökade förbittringen. En stor del af mina kamrater
rusade då upp till poliskammaren och klagade. I stället
för att undersöka i hvad mån klagomålen härledde sig från
orättvisa eller misstag, häktade man de ifrigaste och körde
bort de öfriga.»
»Och du, Axelson?» frågade Jäger.
»Jag låg då sjuk, ty annars hade olyckan inte händt;
men för det att nu ingen fanns på stället, som med goda
ord och lämpor ville höra det stackars folket och förklara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
