Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jernbäraren - 3. En arbetares dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På en ny vink skyndade flickan in uti ett annat rum,
hvars dörr var dold af några deröfver hängande
fruntimmersklädningar.
»Det der är Annas lilla kammare,» upplyste Axelson.
»Jag ligger i det här rummet, jag, och vakar som en pudel
vid mitt barns dörr!»
»De goda englar hålla nog vakt vid oskuldens läger,»
inföll Dahl.
»Säger herrn det? Men det händer ibland att de goda
englarne försofva sig,» svarade jernbäraren.
Anna inkom nu, bärande en bricka, försedd med en
liten qvällsvard, bestående af bränvin, smör, bröd och några
bitar metvurst.
Värden slog i, söp till och bjöd, och gästerna dröjde
ej att följa hans exempel. Aldrig hade en qvällsvard
smakat dem så som denna.
Klockan slog nu tolf uti Katarina kyrka.
»Gå nu in och lägg dej, Anna — god natt, lilla knyte
— vackert liten — är snart lika lång som jag, fast hon
bara är sexton år — nig för herrarne nu — god natt
med dej!»
Anna neg och försvann.
»Denna flicka är ditt enda barn?» frågade Jäger.
»Ja, men hon är allt för mej — det är min enda
glädje — en far bör inte skryta med sitt barn, men god
är hon, det skall Gud veta, och mån om mej — aldrig har
hon gjort mej den minsta förargelse — och läraktig se’n!»
»Nå, ger du henne någon uppfostran? — Det förefaller
mig som skulle hon förtjena ett annat öde än att slafva
som piga i alla sina dar eller bli gift med någon, som
inte förstår henne.»
»Herrn har rätt — man skär inte guld med
tälgknifvar inom embets- och tjensteklassen — nog har jag,
skam till sägandes, skrapat ihop så mycket, att jag skulle
kunna kosta på henne — jag är sjelf en grof krabat, men
nog vet jag för det, att en god uppfostran är det bästa en
far kan ge sitt barn — det enda som oroar mej, är att jag
då måste skiljas från henne — att jag inte får vaka öfver
henne. — Ett vackert ansigte pryder qvinnan, men det
kan också bli hennes olycka — mången natt har jag legat
och funderat på den saken — ja, vid Kristus och hans
dyra blod, den som mördade mitt barns oskuld, den skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
