Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jernbäraren - 5. Testamentet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Tack för din goda tanke om min värda person! Men
hvad skall jag göra med dessa pengar?»
»Användas till understöd åt min stackars Anna, som
snart nog blir i behof deraf.»
»Din Anna, ja — jag frågade nyss, hur det var med
henne, men du svarade mig inte — jag har mycket tänkt
på henne också; men man är så upptagen af egna göromål
och bekymmer, att man bara tänker och tänker, och dervid
stannar det, gudnås.»
»Svär vid er själs salighet, herre, att hvad än må
hända — ty mycket, som ni ej anat, har händt och skall
hända — svär att vara hennes stöd och råd, när jag inte
mera är till.»
»Du förvånar mig, Axelson? — dina läppar darra —
hvad är det? Du har blod på dina kläder!»
»Blod? — ånej! — det är rost af något kallbräckt jern,
som jag kasserat — — herre, svär vid er moders minne,
om hon var er kär — en mor är dock mycket här i
verlden — hvad är en far? — en far kan inte en gång
beskydda sitt eget barn, om han också vore så stark, att han
kunde bära jorden på sina axlar — — svär att beskydda
mitt arma, mitt olyckliga barn — — henne och kanske
äfven en annan, som mindre förtjent sin olycka än hon!»
Jernbäraren störtade ned till golfvet och omfattade
Jägers båda knän. Stora tårar rullade utför den grofva
kinden.
»Axelson! vid min själs salighet, vid min mors minne
svär jag att göra hvad du vill — men du måste upplysa
mig om —»
»Upplysa er? — — Innan morgondagens slut vet ni
allt — — gå till Anna — hon skall ge er upplysning —
— gå sedan till — till — död och helvete! — gå till
brukspatron Dahl — der får ni veta mera — — herre, ni
har svurit! — hvad behöfver jag mer! — och vare sedan
Gud med er i alla edra lifsdagar!»
Jernbäraren reste sig upp och skred åt dörren. Jäger
följde efter och sökte hålla honom tillbaka.
Axelson vände sig om och stirrade länge på Jäger utan
att säga något. Hastigt fattade han Jägers hand, tryckte
den konvulsiviskt till sina läppar, vätte den med sina tårar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
