Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jernbäraren - 7. Fostersonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de tvänne förstnämnde konungarne beträffar: århundraden
lågo mellan dem och deras statyer. Men hvad Carl XIII
vidkommer, hade den visst icke tid på sig. Hans bild intog
torget några år efter hans död.
Behöfde häfden denna tid för att stadga sitt beslut om
Carl XIII? — Vi tro, att svaret på denna fråga icke kan
bli tvetydigt, och just derför var det ännu mer otillbörligt
att uppresa hans bild, utan att på samma gång inrista i
stenen namnet på honom som rest den, för att sålunda
rättfärdiga nationen inför efterverlden.
Genom en besynnerlig ödets skickelse flyttades ungefär
vid samma tid ur Arsenalsbyggnaden de deruti sedan längre
tid förvarade troféer och andra dermed beslägtade
märkvärdiga saker.
Kunde ej dessa minnen af vårt lands forna ära och
storhet trifvas i grannskapet af bronsmajestätet, som
beherskade torget?
Länge stod denna byggnad öde och tom, till dess
vederbörande slutligen med allvar tänkte på att rifva den.
Då kommo de artificiella vattnen och räddade, om ej
just så påtagligen den sjuka menskligheten, åtminstone den
skrala Arsenalsbyggnaden. Samma väggar, som förut
inneslutit de dyrbara vittnesbörden om fädrens kraft, omslöto
nu skaror af sjukliga ättlingar.
Det blef modernt att dricka brunn i Carl XIII:s torg,
modernt att ha alla slags sjukdomar för att få dricka alla
slags vatten. Vår Herres lefvande helsokällor måste lemna
rum för apotekarens apparater. Surbrunn, Djurgårdsbrunn
och Uggleviken kastade sina förr så beprisade källådror ner
i glömskans djup, der de lägre folkklasserna, som ej ha råd
att för flere riksdaler i veckan köpa sig vidriga vattendrycker,
uteslutande fingo stappla kring de öfvergifna källdragen.
Hela den fina verlden satte sina läppar under den lilla
kranen, som i f. d. Arsenalsbyggnaden bjöd på Marienbader,
Carlsbader o. s. v.
Ja, ifvern gick till och med så långt, att de mera
välmående från landsbygden lemnade sommartiden sina
uppfriskande skogar och vattendrag för att dväljas i Carl XIII:s
torg och der finna en orubblig helsa.
Der drömde sig flickan en evig vår och gumman sig
en ålderdom lycklig som Saras — lycklig, utan att derför,
lik denna, behöfva besvära himlens englar; der skulle den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
