Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jernbäraren - 7. Fostersonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att med sin egen höga närvaro uppmuntra de båda
älskande; men tyvärr lefva vi ej mera i mytens tider.
Förskräckt ryckte den unga damen sin arm från
kavaljerens och den äldre var nära att dåna af fasa, ty olyckan
ville dessutom, att ett annat förnämt herrskap, som äfven
hört det gälla barnsliga utropet, i detsamma vände sig om
och blef ögonvittne till de kärleksbetygelser, hvarmed det
söta barnet öfverhopade fru T:s blifvande måg.
Med kraftfull arm drog fru T. sin dotter med sig och
båda påskyndade sina steg, utan att ens se sig om, medan
den förlägne fästmannen stannade qvar, förgäfves bemödande
sig att tysta munnen på den lilla skrikhalsen.
»Kan du då inte tiga, din sakramenskade pojke!»
utropade Jäger i sin förtviflan, ty flere personer, som stannat
derinvid och åskådade den kärleksfulla scenen, drogo på
munnen och kände sig välmående, hvilket alltid är fallet, när
man kan hålla sig munter under brunnsdrickningen.
Knappt hade Jäger uttalat de hårda orden, förrän gossen,
som troligtvis tillförene aldrig hört något dylikt, föll i
djupaste gråt och det ganska högljudt, ty ett barn förstår
sig lika litet på att tygla sin sorg som sin glädje.
Jäger, kommen ur askan i elden, ångrade sin hårdhet,
tog plats på sätet, satte gossen på sitt knä och sökte med
milda ord försona sitt felsteg, under det en äldre madam,
barnets sköterska, närmade sig och äfven bjöd till att trösta
den lille.
»På min ära, ett högst rörande spektakel!» yttrade sig
halfhögt en kavaljer nära vid sätet; »hvart tog fröken och
nådig mamma vägen? — Helt säkert öppnade sig jorden
under dem.»
»Den kan öppna sig för mindre än så,» svarade ett
äldre fruntimmer, som haft två män och fyra älskare.
»Stackars fröken Aurora, stackars fru T.,» tillade
kavaljeren, som kanske redan såg sig vara egare till egendomen
vid Fredsgatan.
Efter mycket bemödande och med tillhjelp af några
treskillingspepparkakor lyckades det slutligen vår
häradshöfding att blidka den lille orostiftaren, hvarefter han
lemnade gossen i madamens vård och skyndade efter sin fästmö
och svärmoder, för att be om ursäkt för det besynnerliga
afbrottet i promenaden och förklara hvad han ansåg sig
böra förklara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
