Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett litet baläfventyr och ett litet grafkors.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag kände ingen och förblef länge en overksam
åskådare. Efter en stunds förlopp kom Torngren till mig
och sade:
»Att stå orörlig, medan hela verlden avancerar, det är
att gå baklänges... Tillåt mig presentera er för en dam,
min herre.»
Jag tackade och följde baltillställaren till ett par
fruntimmer, mor och dotter, som sutto något afskilda från de
öfriga, för hvilka de syntes helt och hållet obekanta. För
öfrigt var det lätt att i begges ansigten, försvarligt fula,
upptäcka ledsnaden öfver att ingen kavaljer ännu anmält sig.
Torngren presenterade mig för dottern, hvars namn
jag glömt, och jag valsade med henne. Efter valsens slut
sökte jag Torngren och bad honom för ombytes skull
presentera mig för en dam med något mindre mun och något
större ögon.
»Omöjligt,» svarade Torngren, »alla damerna äro
uppbjudna för hela aftonen, utom hon som ni nyss valsade
med... Den stackars flickan är för första gången på bal,
och jag fruktade hon skulle få sitta hela qvällen... Men
ni kan gerna bjuda upp henne ånyo; ni gör ett
barmhertighetverk, min gunstige herre.»
»Det der är godt och väl,» menade jag, »men... hvem
är hon då? Hvilka äro hennes föräldrar?»
»Hon är dotter till en min synnerlige vän, som likväl
inte är på balen,» upplyste Torngren, »dotter till min
tapetserare, en redlig och aktad borgare, hos hvilken jag står
i stora förbindelser... Jag kunde icke underlåta att låta
modern och dottern för en enda gång få bevista en sådan
bal... På brunnsbalerna får man inte alltid vara så noga...
Det bör väl inte kunna genera er att dansa med dottern
till en tapetserare... Och för öfrigt skall jag säga er, min
herre, att det inte finns någon, som med sådan smak
svänger sig i salongerna som tapetseraren.»
»Men att oupphörligen dansa med en och samma
flicka!» fortfor jag med mina invändningar; »man kunde
taga oss för...»
»För ett förlofvadt par,» inföll Torngren, »och ni
skäms derför att fästmön är något ful?... Men man kan
ju taga herrskapet för bror och syster.»
Jag blef flat. Skulle det kunna vara något
syskontycke oss emellan? frågade jag mig något nedstämd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
