- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 7. Taflor och berättelser. Del 2 /
64

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett litet baläfventyr och ett litet grafkors.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Hon har sex fingrar på högra handen,» upplyste
Torngren.

»Sex fingrar!» upprepade kornetten; »hvad i Herrans
namn skall hon med ett sådant öfverflöd!»

»Jag känner inte Försynens outransakliga mening
dermed,» svarade Torngren; »men sådant är verkliga
förhållandet!»

»Nå ja, hvad betyder det?» lugnade sig den unge
mannen; »hon blir oöfverträfflig såsom pianospelerska, och
för resten har hon ju fyra hundra tusen riksdaler att vänta
efter sin far.»

»Hvem har inbillat er det, herr kornett?» frågade
Torngren, finnande med förskräckelse, att det led mot slutet
af kadrillen; »efter den sista misslyckade
bränvinsspekulationen har grosshandlare T***:s förmögenhet förfärligt
sammansmält. Fråga hvilken affärsman på börsen som helst, och
man skall svara er, att T*** på sin höjd är värd trettio tusen!»

Kornetten studsade.

»Bara trettio tusen!» mumlade han dyster.

»Som jag säger,» tillade Torngren.

»Är det möjligt!» utbrast den unge mannen nästan
med förtviflan; »hemgiften minskas och fingrarne ökas! Fy
tusan! Och jag som klippt sönder min nya bonjour för
en hand, hvars rikedom blott ligger i fingrarna!»

Derefter störtade han på dörren, lemnande efter sig
på salongsgolfvet några bomullstappar af stoppningen, dem
Torngren triumferande sparkade åt sidan.

Kornetten syntes icke mer. När balen blifvit utblåst,
hörde jag tapetserarens dotter yttra till Torngren:

»Tack, goda, snälla herr Torngren för denna afton!
Aldrig skall jag glömma herr Torngrens godhet emot mig!»

Men till mig, sin ende kavaljer för aftonen, sade hon
ingenting, oaktadt jag haft en så väsentlig del i
barmhertighetsverket. Men förmodligen hade jag varit kall och
sett besvärad ut, under det jag dansade med henne.

Man är sällan barmhertig vid tjugu års ålder.

*



»Jag har aldrig haft tid att gifta mig,» yttrade äfven
en gång Torngren, »och knappast har jag tid att dö.»

Han dog likväl år 1834. Han medföljde den stora
kotiljongen af några tusen mer eller mindre dansanta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:05 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/7/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free