Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett litet baläfventyr och ett litet grafkors.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kavaljerer och damer, som koleran anförde och drog med sig till
den nya begrafningsplatsen utom Norrtull. Det var en blandad
societet, som Torngren bestämdt hade rynkat på näsan åt,
om han då icke varit kall för allt här på jorden,
konvenansen inberäknad. Endast döden, men icke Torngren,
kunde uppgöra en så befängd ballista.
Sommaren året derpå bodde jag i närheten af Carlberg,
och på mina promenader till Haga eller Stallmästargården
tog jag merendels vägen öfver den stora nya
begrafningsplatsen. Så ofta jag ser denna plats, uppstår för mitt minne
en af de högtidligaste dagar jag upplefvat.
Jag var med i sångkören, när denna begrafningsplats
Trefaldighetsaftonen den 12 maj 1827 invigdes.
Ännu ser jag framlidne erkebiskop Wallin stående på
samma ställe, der hans grafmonument nu står; ännu hör jag
hans väldiga stämma ljuda öfver detta fält, nu så öfverfyldt
af grafvårdar, men då blott af lefvande, andäktigt rörda
menniskor, kanske desamma, hvilkas vårdar ännu synas;
ännu hör jag honom, när han, höjande armen mot den
sjunkande vårsolen, uttalade följande oförgätliga ord:
»Men du, förgängliga sol, som ännu lyser oss! Du har
fullbordat en dagsresa öfver dessa dödlighetens nejder, hvarest
konungagårdar gränsa till kyrkogårdar och de lefvandes
lustställen ligga strödda kring de dödas hviloställen — och
vi veta väl hvad du säger oss, när du, sakta nedsjunkande
bakom skogen, skickar till oss dina afskedsblickar: Det
kommer aftonen, och skuggan varder stor.»
Det var på denna kända hvilostad jag en dag i
förbigående upptäckte ett litet kors, måladt som svart marmor
med Torngrens namn uppå, stående på en torfsäng, smyckad
af de vackraste och bäst vårdade blommor.
Säkerligen, tänkte jag, hafva hufvudstadens dansanta
damer sammanskjutit till denna minnesvård för att hylla
minnet af den, som för deras nöjen offrade hela sitt lif.
Men en annan dag fann jag vid samma lilla kors ett
ensamt ungt fruntimmer ifrigt sysselsatt med ett rensa bort
ogräset och vattna blommorna. Jag igenkände hennes
ansigte. Det var tapetserarens dotter.
Det var således hon som upprest detta lilla kors och
planterat dessa vackra blommor, troligtvis af tacksamhet för
det hon fått vara med på en af Torngrens baler och då
fick dansa, tack vare honom!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
