Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renskrifvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af en sådan person råka i förlägenhet. Svårligen bör man
kunna vänta punktlighet och ordentlighet hos dem, som
kanske just genom bristen på dessa egenskaper råkat i sitt
nuvarande förfall.
Det var med en dylik vigtig handling på fickan
författaren klängde uppför fyra branta och mörka trappor i ett
hus vid Österlånggatan. Han hade hört att der bodde en
renskrifvare, åt hvilken man kunde öfverlemna hvad som
helst till skrifning utan att behöfva befara, att hvad som
lemnades återgafs nedplumpadt eller rent af förstördes.
Efter att länge ha trefvat omkring i en förstuga, för
hvilken dagsljuset varit och troligtvis förblifver fullkomligt
främmande, råkade författaren ändtligen på dörren till den
kammare, som skulle bebos af herr Ek, så hette
renskrifvaren. Efter en lindrig knackning öppnades dörren inifrån,
och författaren inträdde med krökt rygg, en höflighet, som
verkligen var af nöden, enär dörrpostens höjd syntes
beräknad för en menniskoras, hvars kroppslängd ej finge
öfverstiga två och en half aln.
»Var god och akta sitt hufvud för taket!» var den röst,
som mötte författaren vid inträdet.
Varningen var på sitt ställe. En menniska af vanlig
kroppsstorlek kunde omöjligen stå rak i detta rum, hvars
öfriga dimensioner voro i förhållande till höjden. En
pinnsoffa, ett skrifbord, en stol och en mindre kista utgjorde
hela möbleringen; men, det oaktadt, fanns icke större
utrymme för promenaden, än att det kunde mätas med ett
vanligt karlsteg.
Den besökande behöfde följaktligen knappast mer än
beträda tröskeln för att genast vara värden inpå lifvet, äfven
om denne befunne sig vid den aflägsnaste sidan af rummet.
Vid första åsynen af renskrifvaren öfverraskades
författaren ovilkorligen, ty han liknade på intet sätt de
renskrifvare man vanligtvis träffar. Ingen röd näsa, ingen
fnasig kind, ingen darrande hand, änskönt det var tidigt på
morgonqvisten. Hans visserligen bleka, men alls icke om
utsväfningar vittnande ansigte var ett af de ädlaste man
kunde se och hans hela gestalt för öfrigt bland de mest
välbildade. Om han då för tillfället syntes något krokig,
var det icke naturens, utan takets fel. Hans ålder kunde
vara trettio år. Hans drägt, en lång, blå och luggsliten
surtut, men hel och fläckfri, hvilken omständighet, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
