- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 7. Taflor och berättelser. Del 2 /
84

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renskrifvaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ett sorl af beundran genomlopp först den åskådande
skaran. Derefter börjades de vanliga glåporden, riktade
dels mot bruden, dels mot marskalkarne och brudtärnorna.
Sådant var bruket åtminstone den tiden, ett rått bruk, som
nu mera lyckligtvis hos oss är afskaffadt.

»Kors hvad här ser grannt och galant ut!» yttrade
ganska ljudeligen en i hopen.

»Tag sju för tu, så får du lika grannt och galant, din
arma anka!» svarade en annan lika högt.

»Fan så vackra glaskulor i ljuskronan!» anmärkte en
tredje.

»Glaskulor, säger du?» invände en fjerde; »kalla dem
hellre den fattiges svettdroppar!»

»Vet ni hvarifrån den rike tar sitt bästa siden?»
frågade en femte.

»Nej, nej!»

»Jo, han flår skinnet af den fattige... det är ett siden
som duger det, skulle jag tro.»

»Ha, ha!»

»Det vill säga, att vi litet hvar ha våra flikar i den
der brudklädningen.»

»Tänk om vi nu på eviga minuten skulle ta våra flikar
tillbaka.»

»Tyst!» ropade en af marskalkarne, som tyckte att
det gick väl långt.

»Så sa’ kålmasken till sparfven också,» replikerade en
af de objudna; »men vet ni hvad sparfven svarade?»

»Nej.»

»Jo maten ska tysta mun, sa’ sparfven, och derpå sluka’
han kålmasken.»

»Ha, ha, ha!»

Den ifrågavarande unge mannen, som alls icke äflades
att tränga sig fram bland de främsta, höll sig likväl
oupphörligt på tåspetsarne för att icke gå miste om de
obetydligaste uttryck i brudens ansigte.

Det fanns troligtvis ingen bland åskådarne som icke
pustade och svettades; men han på tåspetsarne var den
ende som svettades kallsvett, och hvitare var ej brudens
sidensarge än färgen på hans ansigte. Det ryckte våldsamt
i hans läppar, men icke ett ljud, icke ens en suck banade
sig väg mellan dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:05 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/7/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free