Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renskrifvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På något afstånd från dessa och undanskymd af vagnarne
stod den der unge mannen med de sönderslitna kläderna
och det blodiga ansigtet. Vi skulle kunna tillägga: med
det sönderslitna, blödande hjertat.
Den ena vagnen efter den andra körde fram till porten
och aflägsnade sig efter att ha mottagit sina respektive
herrskaper. Slutligen kom äfven brudparets vagn, på hvars
dörr den grefliga kronan prunkade. En skara guldsmidd
betjening slöt sig deromkring.
Nu framskymtade mannen med uppvikta kragen och
smög sitt bleka ansigte mellan betjeningens hufvuden.
Det dröjde icke länge förrän flere herrar och damer i
kappor och pelsar visade sig i porten, i spetsen för dem
brudparet.
De upplyfta lanternornas sken föll på de ungas
anleten, hvilka strålade af hängifvenhet och ömhet.
Brudgummen räckte sin hand åt bruden för att hjelpa henne
upp i vagnen. Småleende mottog hon denna hand, och
snart var brudparet i vagnen, hvilken derefter satte sig i
rörelse mot norr.
»Hvem fan är det som flåsar mig i örat?» ropade en
af betjenterna, i det han vände sig om.
Mannen med den uppvikta kragen ryggade några steg.
I hans blickar glödde förtviflan.
»Hon ler! Hon kan le i denna stund!» mumlade han
för sig sjelf; »den obetydligaste skugga af sorg på hennes
kind, endast tusendedelen af mitt lidande i hennes blick,
och jag skulle ha förlåtit henne, skulle ha tillbedt henne
än!... Men hon log!... Hon är då lycklig, lycklig under
det jag... Ve, ve mig, arme, svage! Jag förlåter henne,
jag tillbeder henne än!»
»Hvad är du för en stryker som smyger häromkring?»
hördes en röst helt nära den unge mannen.
»F-n i mig är det inte densamme som drifvit här
utanför hela qvällen!» förklarade en annan; »undrar hvad
det är för en juvel!»
»Nej, men se hur han ser ut!... Hvad heter du, din
hamnbuse?»
Dessa frågor tillstäldes den unge mannen af de tvänne
polisbetjenterna, hvilka nyss haft sin post utanför porten.
Den tillfrågade gaf icke akt på frågorna, han stirrade
rakt framför sig, under det läpparne konvulsiviskt rörde
sig, stundom framstötande några otydliga ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
