Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renskrifvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Mycket smickrad, mycket smickrad,» krusade
arrendatorn; »nog var välmeningen god alltid, men förmågan...
Tillgångarna... Det kan inte vara så på landet som i
staden... När man bara är simpel arrendator och har ett
drygt arrende som...»
»Det skulle glädja oss att få bevisa er vår tacksamhet,
min bäste herr arrendator.»
»Inte var det något att tacka för,» bedyrade denne,
»hennes nåd gjorde ju alltid reda för sig, blef aldrig skyldig
oss något, utan tvärtom...»
»Och ni har ännu inte fått spaning på den som bidrog
till mitt och de minas uppehälle under den tid jag bodde
hos er?» frågade grefvinnan; »min farbror ålade mig
strängeligen att tala med er derom, och jag ärnade en dag besöka
er och er förträffliga hustru.»
»Hvad det skulle glädja mig och min beskedliga
hustru!... Men hvad de der bidragen beträffar... Hvad
den der personen anbelangar, så har jag ännu inte fått
någon nys om honom, ty... Men för fan! Förlåt jag
svor, men jag vill vara skapt som en ekorre om det inte
är han som kommer der, jo, min själ, är det inte så!...
Kors så besynnerligt, att just som man talar om honom,
så...»
Öfversten och grefvinnan, följande arrendatorns blick,
vände sig om. Öfversten förblef lika lugn, men icke så
grefvinnan.
»Evige, barmhertige Gud!» ropade hon, dignande i
öfverstens famn; »han!... Det var då han!...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
