Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den lycklige trädgårdsmästaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1.
Att vara enka redan vid nitton års ålder; att med den
dystra sorgdrägten ömsluta en gestalt af ungdom och behag,
ros och lilja; att med sorgflor och pleureuser binda gracerna,
hvilken grymhet af döden! Och ändå vill han gå och gälla
för en välgörandets och försoningens engel.
Det kan dock vara tu tal om den saken, ty säg oss,
när är väl qvinnan mera oberoende och fri än när hon är
enka? Är hon dertill vacker, rik och af börd, hvilken
sistnämnda egenskap icke alltid är att förakta, nämn oss då en
suverän, jemförlig med henne!
Men dessa tårar, som betäcka den unga enkans kinder?
Det regn, som faller om våren eller sommaren, ligger ej
länge qvar på gräset och blommorna, det förstör ej, det lifvar,
och gräset blir grönare, blommorna skönare.
Det är blott sådana stackars enkor, som hvarken ha
skönhet eller rikedom, hvilka, när grafklockan ljuder öfver
makens stoft, utropa: »Hör! Det är dödsringningen öfver
min lycka, min sällhet, mitt allt på jorden!»
Till enkor af förra slaget räknades friherrinnan Helena
K***, hvars man varit en af Gustaf III:s gunstlingar. Baron
K*** var fyrtio år, när han gifte sig med den adertonåriga
fröken Helena F**, dotter till en ansedd och förmögen man
af landtadeln. Det hade kunnat gå an med de fyrtio åren;
men baronen var en äregirig man, och kärleken trifves lika
litet i grannskapet af äregirigheten som dufvan i närheten
af höken. Baronen kände sig visserligen smickrad af det
beröm, man slösade på hans hustrus behag; men sjelf hade
han icke öga för annat än höga äreställen, och utsigten af
de fyra förgylda fötterna på en ministertaburett var honom
vida kärare än åsynen af den unga friherrinnans tvänne
sidenombonade fötter, der de i fandangon eller menuetten
rörde sig med beundransvärd skönhet i form och spänstighet.
Den unga damen, som från morgon till qväll icke hörde
talas om annat än hofbaler och konungagunst, fann föga
glädje och lycka i den glans, som omgaf henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:05 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/7/0104.html
