Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den lycklige trädgårdsmästaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hå kors!» genmälde inspektoren; »hela det stora
Rosenholm tillhör ju hennes nåd, och Rosenholm är en af
de bästa och vackraste egendomar i Sörmland.»
»Och allt det folket, som så artigt tog emot mig vid
grindarne...»
»Är hennes nåds underhafvande... alla tillhöra vi
hennes nåd.»
»Helsa dem då alla från mig,» ropade hon,
öfverväldigad af den djupaste rörelse, »och säg dem, att jag vill
göra dem alla lyckliga och att jag vill be Gud om att kunna
göra det... Men hvem har ordnat löfkolonnerna och
blomkrukorna på ett så smakfullt sätt?»
»Det är vår nya trädgårdsmästare,» svarade inspektoren.
»Hvar är han?... Bed honom komma upp, så jag
äfven får tacka honom!»
Friherrinnans befallning hörsammades på ögonblicket,
och det dröjde icke länge förrän en yngling framstälde sig
inför Rosenholms beherskarinna med en bugning, som kunnat
anstå en hofman, dock med den skilnaden, att i ynglingens
vördnadsbetygelser låg en blygsamhet, som visst icke står
att finna i hofvets salar.
Friherrinnan öfverraskades på det högsta vid åsynen af
den unge trädgårdsmästaren, hvilken kunde vara omkring
tjuguett år. Ett vackrare och ädlare ansigte än dennes hade
hon sällan sett, och växt och hållning voro i förhållande
dertill, änskönt den klädedrägt, han bar, var skuren i
allmogens snitt, om också af något finare kläde.
»Ni har haft mycket besvär, min vän!» började
matmodern, något förlägen, ty hon visste icke rätt huru hon
borde tilltala denne Endymion i bondjacka.
»Det har för oss alla varit en glädje, en lycka att få
betyga hennes nåd vår ödmjuka och välmenade hyllning,»
svarade ynglingen.
Hennes nåd förbryllades ånyo, ty både rösten och sättet
att uttrycka sig voro ingenting mindre än en bondes.
»Hur heter ni, min vän?» frågade hon.
»Anders Matsson,» svarade bondgossen.
»Och ni är född på Rosenholm?»
»Ja.»
»Lefva era föräldrar?»
»Min mor dog för fyra år sedan, och min far, som
varit bonde under Rosenholm, dog förliden vinter.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
