Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Estländingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
satan, som flytt från förtrycket. Finnen, jag och min hund
stego i en liten båt och nådde den svenska stranden; men
knappt hade jag satt foten i land, förrän han kastade till
mig några sillar och brödkakor samt derefter seglade bort
igen, ty, såsom sanningen var, fruktade han säkert att, i
händelse hans goda gerning blef bekant, få omak derför. I
detta främmande land mötte jag några bönder, som
förbarmade sig öfver mig och gåfvo mig matsäck, för att lefva
derpå under min väg till Stockholm, dit jag tänkte begifva
mig; men den vägvisare man gifvit mig för att ledsaga mig
genom skogarne till Stockholmsvägen, passade på när jag
en gång sof, tog min matsäck och gick sedan sina färde.
Öfvergifven påträffade jag då denna koja och den stackars
gumman som nu dött; men hvad jag nu skall taga mig till,
vet den lefvande guden.»
Några tårar trillade öfver det gulbleka ansigtet, som
under en djup suck vände sig till det ställe, der den döda
låg. Det var som hade han förlorat sitt enda stöd med
henne, hvars stöd han likväl sjelf varit.
Målaren tillbragte natten i den föga angenäma
bostaden, och morgonsolen uppgick öfver trenne sofvande
menskliga varelser, af hvilka likväl blott tvänne uppstodo,
ty den tredje sof, som vi berättat, grafvens sömn. Derefter
begaf sig målaren på hemvägen, åtföljd af tvänne
följeslagare, estländingen och hans hund.
Målaren var artist af mycken förtjenst, men rikedomen
ej hans starka sida. Många af hans konststycken hängde
infattade i rika, förgylda ramar i de förnämas förmak; men
hans egen infattning var på långt när ej så gyllene. Icke
desto mindre tog han de värnlösa varelserna med sig till
Stockholm och underhöll dem. De stackars flyktingarne
sofvo vid dörren till hans trånga kammare, täflande med
hvarandra i trohet och tacksamhet. Slutligen skaffade
målaren sin utländske kammartjenare plats som dräng vid
ett bränneri å Drottningholm. Estländingen vandrade af
med sin hund, och målaren kände i sitt öga en tår,
uppväckt af det djupa sorguttryck, som i afskedets stund
ytterligare fördystrade den fattige främlingens redan förut mer
än tillräckligt dystra ansigte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
