Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Myndes backe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna senare icke ännu riktad mot vakten, utan emot
fönstren i Stadshuset.
Det hade varit den lättaste sak i verlden att skingra
denna ringa och illa beväpnade hop; men hvarken
polismästaren eller ens en polisbetjent fanns på stället för att,
medan tid ännu var, hejda oväsendet och derigenom
förekomma uppträden af allvarsammare art. Det tycktes snarare
som vederbörande myndigheter med flit hade föresatt sig att
låta oordningen stiga till möjligast högsta grad. Denna
tanke var åtminstone den allmännast gällande hos den vid
tillfället närvarande öfvervägande mängden af åskådare.
I stället började vakten vid Stadshuset att då och då
aflossa skott, visserligen ännu i luften, men tillräckliga att
uppreta folkhopen och följaktligen öka oväsendet och
angreppet på Stadshusets fönsterrutor.
Förgäfves afsände vaktens befälhafvare den ena
ordonnansen efter den andra till slottet, dels för att begära
förstärkning, hvilken, i tid anländ, ännu utan blodsutgjutelse
hade kunnat skingra de orolige, dels ock för att inhemta
vidare förhållningsordres, så högst maktpåliggande för den
kritiska ställning, hvaruti den unge löjtnant, som var
befälhafvare, naturligtvis befann sig. Men oaktadt tvänne timmar
förgingo, ankommo derunder hvarken förstärkning eller
förhållningsordres.
Statens öfverhufvuden voro hufvudlösa i det ögonblick,
då de minst af allt bort vara det.
Emellertid växer tumultet, och det har god tid på sig
att växa. Stadshusets fönsterbågar darra för de uppslungade
gatstenarna, och hvarje träffad ruta beledsagas af vilda
bifallsrop. Vakten vid det närbelägna Södermalms torg rycker
fram och förenar sig med den trupp, som är uppstäld
utanför Stadshuset.
En sjöman, helt säkert med många sönderslagna rutor
på sitt samvete, hoppar emot vakten. Hans grimaser äro
förfärliga, och han svänger de väldiga armarne liksom till
boxning.
Förmodligen är det genom grimaser och pantomimiska
armrörelser som ett uråldrigt rike bringas till branten af
sin undergång och en hjeltekonungs tron ramlar, ty en
gardist lägger an på den fruktansvärde rebellen.
Skottet brinner af, och sjömannen, träffad i underlifvet,
störtar vrålande till marken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
