Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Myndes backe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En menniska, dödad af maktens blinda redskap
midt framför ögonen på en upprörd folkmassa, är luntan,
kastad i krutdurken. Raseriets demoner skaka sina facklor,
och gatstenarna, hopens enda vapen, riktas mot soldaterna.
Desse, för svage att emotstå de påträngande massorna,
draga sig tillbaka in i högvakten och sticka ut till försvar
genom de öppnade portarna sina bajonetter, glittrande skyltar
för ett sjunkande mod.
Klockan slog half elfva i Maria kyrktorn. Knappt
hade metallens ljud förklingat, förrän kanonlavetternas dån,
i förening med slamret af hästfötter och taktmessiga steg af
marscherande, tillkännagaf, att en betydligare militärstyrka
både till häst och fot var i antågande.
Folkmassorna flydde och kastade sig in åt de i
grannskapet af Peter Myndes backe belägna gatorna. Den indrifna
södermalmsvakten repade mod och ryckte ut igen.
Ofvanför Peter Myndes backe uppstälde sig en stark
trupp af gardet.
Vår unge konstförvandt, som hade sin bostad inom
Maria församling och var angelägen att så fort som möjligt
komma till sitt lugna hem ifrån dessa bullersamma
tilldragelser, trängde sig genom folkmassan och sprang in på
Mariagatan, som hvimlade af flyende, hvilka ropade: »de
skjuta, de skjuta!»
Gustaf, uppskrämd af dessa utrop, påskyndade sina steg.
Då smattrade en gevärssalfva ifrån Peter Myndes backe,
så mycket mer obehöflig, som folket redan af alla krafter
hastade ifrån tummelplatsen och denna utan motstånd blifvit
af trupperna intagen.
En af de många kulorna, som hvinande flögo emot
Maria kyrkomurar, trängde in i ynglingens hjerna, detta
fridsälla hem för många ljusa och glada tankar, och
tjuguårigt, oskyldigt blod sprutade öfver gatans stenar. Den
skuldfria anden, omgifven och hägnad af jollrande
kärleksgudars fina, skära vingar, rycktes af dödens skoningslösa
engel ur sin tjusande syskonring.
Oväsendet har upphört, skarorna skingra sig, och
julinatten sveper sin daggiga mantel kring nejder, befuktade
af medborgerligt blod.
Modern och bruden hade hunnit till Gustaf Adolfs torg,
när den mördande handgevärssalfvan skrälde genom staden.
De ryste till dervid och fortsatte ännu skyndsammare sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
