- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 7. Taflor och berättelser. Del 2 /
144

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En gurmands sorgliga ändalykt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grof, liksom han ansåg kalf- och lamkött för omoget, och
åt derför aldrig deraf, så framt det icke serverades med
stufvade kräftstjertar. Det grämde honom mycket, när
hustrun bjöd honom på höns utan champignoner. I början
kunde han icke med gåslefverpastejen och petade bort
tryffeln, hvars förträfflighet han ännu icke lärt fatta; men
slutligen blef han så hemmastadd äfven med denna
läckerhet, att han trätte på hustrun, ifall man alltför mycket
hushållat på tryffeln. Förgäfves sökte hustrun lura honom på
sköldpaddsoppa. Han kunde redan af blotta lukten bedöma
om den var äkta eller oäkta, hvilket senare han oftast fann
vara fallet och hvaröfver han också lika ofta beskärmade
sig. Mycket nogräknad äfven i deserter, ansåg han vanlig
krokankonfekt för den sämsta, men satte deremot så mycket
större värde på ananas-smultron, helst om de serverades
vintertiden.

Sak samma med vinerna. Han ansåg sauterne endast
till för att dricka på fisk och begrep aldrig hur man kunde
nyttja annat än champagne på köttet. De röda vinerna
kunde han deremot icke tåla: han ansåg dem befordra
njursten och endast föranleda till Carlsbader, för hvilket
han, liksom för vatten i allmänhet, hyste den största
afsky. Korteligen, han hade blifvit en gurmand af första
ordningen. Såsom diplomat skulle han bestämdt ha gjort
lycka.

Emellertid medförde denna förfinade smak den för
honom menliga följden, att han förlorade lusten för arbete
och kunde tillbringa hela dagar i sin säng med det
välsignade skrinet framför sig. I likhet med andra gurmander,
tänkte han endast på hur han lättast skulle kunna smälta
hvad han förtärde, hvilket han ansåg bäst kunna ske genom
sömn, och som han hört och jemväl sjelf erfarit, att
hufvudsalad befordrade sömn och nattro, så åt han kopiöst äfven
deraf.

Så stodo sakerna, då, vare sig genom bättre tillsyn på
det der värdshuset eller af andra orsaker, hustruns skrin
började bli allt tarfligare och tommare. Snart hade hon
ingenting annat än ostkanter och torra bitar salt kött att
bjuda sin man på, varor dem han alltid funnit hårdsmälta
och skadliga för helsan. Han öfverhopade henne med
förebråelser, beskylde henne för otrohet, trodde att hon, eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:05 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/7/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free