- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 7. Taflor och berättelser. Del 2 /
145

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En gurmands sorgliga ändalykt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rättare sagdt, hennes skrin gick till andra, innan hon eller
det kom till honom, misstänkte henne för att, genom
undanhållandet af nödiga lifsmedel, vilja taga lifvet af honom,
och slutligen blef han så svår, att hustrun nödgades så godt
som rymma huset.

En dag under en nyårshelg beslöt han uppsöka hustrun,
som han icke sett på flere dagar. Han begaf sig till
utvärdshuset och tog — hvilket ej må förtänkas honom —
genast vägen till köket, dit han rusade in nästan som en
förtviflad. Han kom just lagom för att se sin hustru lägga
upp en större stekt kalkon, hvaraf den ljufvaste doft trängde
till hans näsa. Hvad var naturligare än att tro det hans
trolösa maka ville genast tysta munnen på honom, och på
det enda sätt som var möjligt, eller genom en större portion
af det slags stek, den han jemväl räknat bland sina
favoriträtter och hvilken nu skulle hålla honom skadeslös för många
dagars försakelser och lidanden! Utan att ge sig tid att,
såsom höfligheten först fordrat, önska god fortsättning på
det nya året, kastade han sig ögonblickligen öfver kalkonen.
Men hela kökspersonalen, hans egen hustru i spetsen, rusade
till för att rädda en stek, som man skäligen icke ansåg
böra angå snickeriarbetare, och nu uppstod ett tumult med
den följd att värden sjelf, tillkallad af oväsendet, kastade
ut snickaren på gården.

Ute på gården tog sig snickaren det orådet före att
förebrå värden hans visade ogästvänlighet, förehöll honom
den dåliga mat och de lika dåliga dricksvaror han den
senare tiden låtit komma sig till last, klandrade honom
bland annat för det han skar upp torrt och segt fårkött i
stället för hamburgerbringa, samt upptuktade honom i
synnerhet för hans ostkanter och salta norrlandssmör, när
det fanns roquefort och tjärnfärskt smör att tillgå i nästan
alla bättre bodar.

»Jag tror du har genomgått hela matsedeln, din gluper!»
yttrade värdshusvärden storögd och med skäl förargad öfver
alla dessa mer eller mindre välförtjenta förebråelser; »men,»
tillade han, tagande ett steg närmare, »en rätt har likväl
rakat din mun förbi, märker jag.»

»Och hvad skulle det vara för en rätt?» frågade
snickaren med ett visst förakt, ty nu fann han sig inne på
ett fält, der han kunde mäta sig med hvem som helst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:05 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/7/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free