- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 7. Taflor och berättelser. Del 2 /
153

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skattsökaren.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ändtligen upptogs den sista grundstenen. Registratorn,
blek och med stora svettdroppar i ansigtet, famlar med
händer och fötter på marken; men när han ingenting finner,
uppger han ett ångestrop och rusar som en vansinnig bland
sten- och grushögarna. Efter en kort stund ser man honom
återkomma blossande
röd och bärande ett
litet skrin af
simplaste träslag, hvilket
han genast öppnar
och börjar undersöka.
I skrinet ligga några
spikar och en
bränvinstumlare af tenn,
omlindad med ett
lösryckt blad ur en
gammal långkatekes.
Registratorn rycker
åt sig bladet. Man
ser honom ögna
derpå och hör honom
med gnisslande
tänder mumla följande
afbrutna ord:

»Arbetsamhet
befordrar helsa och
välstånd,
hm, hm! Jag
förgås!... bidrager
till tröst och
sinnesstyrka under
motgången
... Det här var då allt! Ingenting, ingenting annat!...
Död och afgrund, jag är ruinerad, förlorad!»



Derefter kastar han från sig skrinet, hvilket en af
arbetarne igenkänner såsom sin tillhörighet och som denne
nyss ställt ifrån sig på en af de der olycksaliga
grundstenarna, men den vida olyckligare registratorn fått syn på
och tagit för den utlofvade skatten.

Längre fram på dagen eller vid den tiden, då
arbetsfolket var borta för att äta middag, såg en polisbetjent, som
händelsevis befann sig i närheten af ruinerna, en gammal
herre kläda af sig vid stranden, liksom för att bada.
Polisbetjenten, synbarligen förnöjd, lät honom hållas, till dess

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:05 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/7/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free