Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skattsökaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle gå förbi den paviljong, fru T. bebodde, stannade han,
ty han fann den unga enkan sittande i verandan, men vid
det mest svårmodiga lynne. Hennes ögon buro spår af
tårar, och hennes barm häfde sig våldsamt under det gröna
taftet. Löjtnanten närmade sig, helsade och frågade
naturligtvis hur det stod till?
Fru T. dröjde en stund med svaret; men slutligen och
liksom fattad af en lycklig ingifvelse, reste hon sig och
frågade med feberaktig ifver:
»Hvart ärnar löjtnanten sig?»
»Till promenaden,» svarade denne.
»Vill ni göra mig sällskap dit? Vill ni bli min kavaljer?»
»Med största nöje.»
»Godt, så kom! Bjud mig er arm!»
»Men löjtnant v. K.?» invände infanteristen, i det han
varsamt såg sig omkring.
»Hvad har jag med honom att göra!»
Vår löjtnant, anande att det kommit smolk i mjölken
mellan de älskande, bjöd den unga enkan sin arm och
gjorde sig så älskvärd som möjligt. När de kommit på
promenadplatsen, der alla badgästerna redan voro i rörelse,
visade sig fru T. ytterst glad och språksam och vände ofta
med en viss förtrolighet sitt ansigte mot sin kavaljer, liksom
hade hon de behagligaste saker att säga honom. Men
hennes rörelser och ord voro så osammanhängande, att vår
löjtnant utan svårighet märkte, att hennes tankar under hela
tiden voro på helt annat håll och bestämdt mer hos
kavalleriet än infanteriet.
Det dröjde icke länge, förrän de i en af alléerna mötte
löjtnant v. K. i sällskap likaledes med ett ungt, vackert
fruntimmer. Löjtnant v. K. helsade artigt, men med illa
dold förlägenhet, på fru T., men fru T. syntes i denna stund
så inbegripen i samtal med infanteristen, att hon knappast
besvarade husarofficerens helsning. När de begge paren gått
förbi hvarandra, frågade fru T. med låtsad vårdslöshet:
»Ni känner väl det fruntimmer, som löjtnant v. K.
promenerar med?»
»Jag är inte presenterad för henne än, men hon kom
ju först i går.»
»Men ni har väl hört talas om henne?»
»Det enda jag hört, är att hon heter W. och är ifrån
Norrland, der hennes man i lifstiden varit sågverksegare.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
