Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En firad och eftersökt gäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och redan samma dag han kom hade stadens köpmän en
större aftontillställning för honom, der det gick hett till
under sköldarne. Köpmannen från hufvudstaden var, ehuru
en af börsens furstar, dock icke en af dem som ser
småstadskrämaren öfver axeln. Han drack brorskål med en af
de förmögnaste och mest ansedda, och ehuru han icke gick
lika långt hvad de öfriga beträffade, intog han icke desto
mindre alla genom detta sätt att vara, som man endast
förvärfvar sig på Stora sällskapet i Stockholm. Hans skål
dracks, himlen vete hur många gånger, och det knäcktes
lika många halsar på champagnebuteljer som det fanns halsar
att tömma dem. Hela sällskapet följde honom hem till
gästgifvaregården, och utanför hans fönster uppstämde fyra unga
brädhandlare en serenad till hans ära. Den högtärade gästen
hade den artigheten att bjuda alla sina nya vänner upp
till sig på en sängfösare, hvarvid man fick tillfälle att
beundra de dyrbaraste toalettpjeser, alla af silfver, och
kontrollerade, det förstås. Skulle väl chefen för en större
handelsfirma fara land och rike kring med nysilfver! Sedan
man fått sina sängfösare och det i flere omgångar, begaf
sig en hvar hem till sitt, görande med benen det vanliga
korstecknet, hvilket anses för en lemning från den katolska
tiden och som, trots Upsala mötes beslut, bibehåller sig
envist ännu i dag.
Följande morgon samlade sig sällskapet för att ånyo
begifva sig till gästgifvaregården, der de ämnade öfverraska
sin högtärade gäst på sängen och derefter taga honom med
sig på en större frukost hos borgmästaren, hvilken, aftonen
förut hindrad att göra bekantskap med lejonet från
Stockholm, nu önskade se honom hos sig. Men just som de
skulle gå in genom porten till gästgifvaregården körde ut
derigenom en vanlig bondvagn med parhästar. Några
personer sutto deri, och bland dem igenkände man genast
länsmannen.
»Hvad! Hvad nu!» ropade en af sällskapet. »Hvad
är det för en som sitter bredvid länsman?»
»Himmel, han liknar,» ropade en annan, »han liknar...
nej, det är inte möjligt, inte möjligt...»
»Ack, det är inte blott möjligt, utan säkert!» svarade
den som satt bredvid länsmannen och hvilken, till allas fasa,
icke var någon annan än den högtärade gästen från
gårdagen. »Jag måste resa, mina hedersvänner! Så är det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
