Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herr Nathanael.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag en gång för alla förklara, att en man inte får lägga
sig i något som hör till den inre förvaltningen.»
Nathanael suckade och sade ej ett ord, men ehuru
sjelf tröstlös, gick han ut för att trösta den stackars
råtthunden och de öfriga offren för den timade
regementsförändringen.
Dagen derpå och efter att ha gjort den vanliga
promenad, som han för motions skull dagligen brukade taga,
kommer han ånyo hem och finner, hvad? Jo, alla de
gamla bilderna och krukorna nedvräkta i dammen bland
hans dyrbara zoophyter. Ny häpnad och bestörtning.
»Men hvad vill då det här säga, min fru?» utbrister
han. »Du har förstört den vackraste kaprifolie och femton
okända varieteter af cellarieslägtet, hörande till zoophyta,
utom de raraste sjöväxter. Hvad betyder allt detta?»
»Det betyder, att jag vill ha ljust i rummen,» svarar
frun, »och för att få ljust der har jag gjort fönstren rena
och befriat dem från allt det skräp som legat der, jag tror
nästan sedan verldens begynnelse. Och hvad dammen
beträffar, måste den fyllas igen. Den är ju full af de
otäckaste kryp.»
»Otäckaste kryp!» upprepar mannen med stirrande
ögon; »den beundrades ju af alla som studera zoophytologi,
såsom en samling utan motstycke, och jag har skickat
många exemplar deraf till Vetenskapsakademien, som lofordat
mig derför och infört mitt namn i sina årsberättelser. Mina
zoophyta hade kunnat göra mig odödlig.»
Derefter höll han en föreläsning öfver nyttan af
naturalhistoriska studier och lade sin hustru på hjertat
nödvändigheten af att respektera dem, i fall hon ville befordra hans
trefnad i hemmet. Den unga frun lofvade att göra för
naturalhistorien hvad hon ansåg erforderligt, men icke en
bit mera. Hon satte tio gånger mera värde, försäkrade
hon, på en god rädisa än på sin mans alla vattenplantor,
hvilka förpestade trädgården med sin fräna lukt, och hvad
insekterna beträffade, påstod hon sitt åliggande som en
god och renlig husmoder vara att snarare jaga bort dem
än draga dem på sig.
Mannen suckade. Tredje dagen hemkommen efter sin
vanliga vandring, finner han, o himmel! hela sin rika
snäcksamling nedkastad brunnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
