Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herr Nathanael.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Är det meningen att fylla igen brunnen också?»
frågar han, nästan med gråten i halsen.
»Dricksvattnet blir bättre när man kastar ostronskal i
brunnen,» försäkrar frun.
»Var det ostronskal det här?» frågar mannen med sin
vanliga jemmerton.
»Det var sämre än ostronskal, det vet jag nog,» svarar
frun, »men det fick gå i brist på bättre. Emellertid ser
du, min gubbe, att jag inte är så oäfven i naturalhistorien,
och det skall nog bli bra, bara du inte stör mig i mina
forskningar.»
Hela den dagen satt mannen vid brunnen och tittade
i den; men som den var mycket djup, så såg han ingenting
i den, icke ens sin bedröfvade bild, hvilket kanske varit
någon tröst.
Ingen dag gick förbi att icke den stackars
naturforskaren måste bevittna någon ny scen af förödelse. Än
såg han en marmozetta med sin unga familj jagas på porten
för att lik en tiggerska med sina ungar ströfva omkring i
den vida verlden; än såg han en myrslok fly för en antänd
halmknippa, som husmodern obarmhertigt kastat efter
flyktingen; än såg han frön af den största sällsynthet strös ut
på marken och upplockas af så simpla djur som sparfvar
och steglitsor.
Han fann nu att han genom att gifta sig begått ett
stort misstag, fruktade att hans lyckliga dagar tagit slut,
och han begret sitt sorgliga öde.
Så hade det fortgått ett helt år, då han en natt väcktes
af ett ljud, som han, trots sina studier i naturalhistorien,
icke kunde bestämma till hvad species det hörde. Slutligen
kom han underfund med att det kom från något som han
förut icke haft bland sina samlingar, nämligen från en liten
späd varelse, hans förstfödde son.
Han stod en stund spetsande öronen och med
tillbakahållen andedrägt. Derefter skyndade han att sjelf bära ut
en låda insekter för att ge rum åt en vagga.
»Nå,» hviskade hans hustru i hans öra, »tror du att
det finns ett så vackert exemplar bland Vetenskapsakademiens
alla samlingar? Tro mig, min vän, det der är bästa och
säkraste sättet att få sitt namn odödligt här i verlden.»
Herr Nathanael nickade medgifvande och såg för
innerligt belåten ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
