- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 7. Taflor och berättelser. Del 2 /
183

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett hemskt minne.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dödsfall sett och helsat på den unga frun ute på gatan. Hon
hade då varit i sällskap med en ung herre, men som icke
var hennes man, och jag hade särskildt lagt märke till, att
hon vid det tillfället visat ett ansigte vida mer gladt och
strålande, än när jag såg henne tillsammans med mannen.

Kort derefter sammanträffade jag med enklingen och
skyndade att beklaga honom för den djupa, oersättliga
förlust han lidit. Han förklarade sig tacksam för mitt
deltagande; men jag trodde mig märka, att han var mer orolig
än lidande, mer ängslig än sorgsen, och ju mer jag, med
anledning deraf, fixerade honom, desto skyggare syntes han.
Min blick besvärade honom på det högsta; också undvek
han mig alltid, när vi sedermera någon gång händelsevis
möttes.

Snart hörde jag, att S** hastigt realiserat sin
förmögenhet och lemnat landet, utan att någon af hans närmare
bekanta visste hvart han begifvit sig. Hemska rykten
började löpa kring om honom och hans förhållande till sin
aflidna hustru, men försvunno snart spårlöst i hvirfveln af
de händelser, som inom ett större samhälle alltid hopa sig
på hvarandra.

Det var samme S** jag mötte, i Köln och Hamburg.
Att han äfven vid dessa tillfällen tycktes vilja undfly mig,
bevisar att han ännu förföljdes af något, som han icke kan
undfly, det onda samvetet. De flesta brott, liksom de flesta
dygder, känner ej verlden, och ändå är hvad den känner
tillfyllest, åtminstone hvad de förra beträffar.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:05 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/7/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free