- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 7. Taflor och berättelser. Del 2 /
188

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En gradpasserare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig det bifall man sjelf icke gerna kan få, då är det ännu
hårdare. Också känna vi knappast något olycksöde så svårt
att bära som en sångares eller sångerskas, när de sjungit ut
sig. Må man derför icke missunna dem det bifall de röna,
de kransar de plocka! Hela stormar af applåder, hela
rabatter af blommor kunna icke hålla dem skadeslösa för en
enda förlorad ton.

Sällström slapp åtminstone den sorgen att länge
öfverlefva sig sjelf, ty lifvet följde, såsom nyss nämdes, tätt på
rösten. Han efterlemnade en talrik familj, af hvilken den
äldsta dottern någon tid var en omtyckt sångerska vid
kungliga teatern. Den äldste sonen, hvilken liksom sina syskon
tidigt och på egen hand måste ut i verlden, vistades på
landsbygden såsom informator. Han hade icke faderns röst,
men var i hög grad musikalisk och skicklig på piano. Han
hade faderns »mördande blickar», men icke den ringaste
lust till mord. Hans ögon spelade lika oskyldigt och
behagligt som hans händer. Också blef han värderad och
afhållen af alla, som sågo honom.

När en informator kommer i ett hus, der det finns
giftasvuxna döttrar, så vet man hur det går, i synnerhet om
informatorn är musikalisk. Förlästa magistrar äro aldrig
musikaliska och följaktligen icke heller farliga. För dem
kan man vara temligen lugn, men annars blir det ofta nog
en liten roman, platonisk, det förstås, mellan läraren och
discipeln, men som vanligtvis får ett tvärt slut, ofta innan
man hunnit genomgå den diatoniska skalan.

»Jag gaf den junkern respass innan han kom till den
kromatiska skalan,» yttrade en gång till oss en patron om
sin dotters musiklärare.

Den kromatiska skalan är också en bild af lifvets
svårigheter.

»De der quatre-mains,» yttrade en gång en annan
patron, »måtte vara uppfunna af musiklärare endast för att
krångla bort qvinnfolken.»

»Men det är mycket nyttigt för takten,» försäkrade vi.

»Säg snarare för pauserna,» svarade patronen; »jag har
aldrig hört så många pauser som i quatre-mains.»

Unge Sällström fick plats som musikinformator hos en
ansedd och förmögen egendomsegare på landet, hvars dotter,
en intagande varelse, han gaf lektioner på piano. Men nog
hade han gifvit flere än etthundra lektioner, innan den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:05 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/7/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free