Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Alltihopa»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men vår kamrer var långt ifrån lika belåten med sin
resa. Anländ middagstiden till Stockholm, håller han med
sin häst utanför sin gamle kamrats hus, stiger ur släden och
in genom porten, men blir icke litet förbluffad, när han får
höra, att värden i huset aftonen förut plötsligen aflidit.
Svärjande i sitt sinne öfver en vän som bjuder folk till sig
och lägger sig att dö, innan gästen kommer, stiger kamrern
i sin släde igen och beger sig genast på hemvägen.
»Har han lefvat så länge, hade han alltför väl kunnat
lefva åtta dagar till,» mumlade den stackars kamrern,
dragande den ena sucken efter den andra vid tanken på de
onödiga utgifterna för resan och funderande efter om han
icke borde till sin väns sterbhus inlemna ordentligen
specificerad räkning på den.
Sent på aftonen återkommen till sin gård, höll han
utanför ladugårdsbyggnaden, ty han trodde sig upptäcka en
blodmassa i snön. Då han omöjligen kunde föreställa sig,
att man slagtat under hans frånvaro, något som knappast
inträffat, när han sjelf var hemma, tog han det för näsblod.
»Faslig näsa att blöda,» mumlade han, undrande hvems
näsa det kunde vara, som hade råd att bestå så mycket, och
närmade sig hufvudbyggnaden. Men han hade icke tagit
många steg, förrän han med ett rop af förskräckelse stannade.
En riktig flod af ljus strömmade ur hvarje fönster.
»Spökar det eller är elden lös i huset!» skrek han till
och påskyndade sina steg. Uppnående dörren till salen,
tyckte han sig höra röster inifrån och lade örat till för att
lyssna. Han hörde en främmande karlröst proponera en
skål för värdinnan och önska henne lycka till det äktenskap
hon ärnade ingå med vicevärden, den manhaftige
fanjunkaren Holm.
Kamrern stötte upp dörren och rusade in i matsalen.
Hans utseende var förfärligt, hans blodsprängda ögon flyttade
sig från den ena gästen till den andra. Hade de ätit upp
hans dilamm, så såg han ut, som ville han i sin ordning
sluka dem allesammans. Slutligen stannade hans blickar
vid den icke mindre bestörta hushållerskan. Man såg
kamrern flere gånger öppna mun för att tala, men han
tycktes icke kunna få fram några ord. Ändtligen fick han
fram följande:
»Menniska! Afgrundsande! Ni ruinerar mig, ni förstör
alltihopa... Alltihopa!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
