Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Natur och Konst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag bugade mig, nämde mitt namn och frågade efter
hofintendenten.
»Min man talar ofta om er,» svarade exgrefvinnan,
betraktande mig med en viss nyfikenhet, »och vi ha länge
hoppats få se er hos oss. Han är för närvarande icke inne,
men kommer otvifvelaktigt snart. Var emellertid god och
stig in; ni träffar der inne en annan af min mans vänner,
som troligtvis kommit med samma båt som ni. Men ni måste
tillåta mig att blott för en enda gång vara oartig värdinna.
Jag har bud från slottet, måste ovilkorligen dit, men är
snart åter.»
Derefter bad hon mig stiga in. Inkommen i en prydlig
våning, påträffade jag i hofintendentens skrifrum min
medpassagerare på ångbåten, Björkman, hvilken makligt sträckte
sig på en soffa, blossande på en cigarr och med ett bord
framför sig, rikt på förfriskningar af hvarjehanda slag. Äfven
jag slog mig ned i soffan, språkade med Björkman och
glömde icke heller förfriskningarna.
Snart visade sig Ekström, men han kom inrusande i
rummet, liksom hade han haft de tre furierna hack i häl.
Jag hade ämnat mottaga honom med utropet: »Du lycklige,
du afundsvärde!» Men orden dogo på min tunga. Ekström
var blek, hans ögon rullade vildt, och, utan att ge sig tid
att helsa på oss, kastade han sig ned på en stol med begge
händerna för pannan. Jag hade aldrig föreställt mig, att
Ekström, som alltid förefallit mig vara en af de lugnaste
menniskor i verlden, någonsin kunde råka i sådant tillstånd.
»Hvad står på?» ropade Björkman och jag på en gång.
»Det är förfärligt!» utbrast Ekström; »hon har kommit
hit för att bereda min undergång! Hon hotar döda mig,
döda min hustru! Men hvad frågar jag efter mig sjelf!
Men min hustru, min ädla, förträffliga hustru! Hellre tusende
dödar för mig, än det ringaste moln på hennes panna!...
Lyckligtvis är hon inte hemma nu, men hon kommer, och
då... då!»
»Men om hvem talar då?» frågade jag.
»Himmel! Der är hon igen, der utanför!» ropade
Ekström med en blick på fönstret; »hon skall tränga sig
in! Hur skall detta sluta!»
Björkman och jag hastade till fönstret och, tittande genom
de halföppna gröna jalusierna, upptäckte vi ett fruntimmer
stående utanför i en präktig toalett, något fetlagd och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
