Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kusin Betty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Du kommer från verksta’n, det ser jag nog, du är ju
svart om ansigte och händer,» invände Anna med skäl, ty
den som kommer från sjöbottnen borde väl åtminstone vara
rentvättad.
»Har du sett något hvitt spöke under kungssorg?»
frågade vålnaden; »men vik hädan, arma anka!» tillade han,
skridande baklänges med långa steg, »och låt mig åtminstone
få vara i fred efter döden!... Fiska opp mej, Anna, fiska
opp mej! Jag ligger vid Fjäderholmarne.»
Under dessa ord skred vålnaden fortfarande baklänges
upp för en liten trappa till en krog och försvann slutligen
helt och hållet. Anna stirrade en stund efter den
försvinnande. Visserligen säges det att de döda företrädesvis
besöka de ställen som varit dem kärast i lifvet; men att gå
in på en krog och det midt på ljusa dagen, det fann Anna
allt för starkt, i synnerhet af ett spöke, och hon sprang åter
till sin på gatan liggande korg, ur hvilken alla kräftorna
krupit, marscherande i långa rader, oförsigtigt nog, tillbaka
till Munkbron. Anna fick nu göra med att plocka upp
den ena efter den andra, en hvar af dem erinrande om
hennes trolöse fästman, ty de voro svarta liksom han och
gingo baklänges också som han. Sedan hon ändtligen fått
kräftorna åter instufvade i korgen, skyndade hon hem, fast
besluten att hädanefter aldrig tänka på en varelse, som
bedragit henne både före och efter döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
