Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En liten krinolinhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyparen utan ringaste försyn för mannens lidande ansigte
genast gjorde och det med ett eftertryck, som om det
snarare gällt en hel- än en halfbutelj. Den olycklige
klagade ej. Kanske tog han det för ett rättvist straff af
den eviga försynen. Han kom blott med något ökad fart
vidare framåt på samma gata och upp i ett annat hus samt
in i ett stort rum, uppfyldt af ofantliga lärftstycken, öfver
hvilka han kastade sig framstupa, ett rof för den
grymmaste förtviflan.
Orsaken till denna sorgliga tilldragelse vi här berättat
var följande. Mannen, handlande från Norrland, hade
nyligen kommit till Stockholm med ett större parti lärfter
och en ung hustru, hvilken liksom han tillförene icke varit
i hufvudstaden. Ute i affärer hela dagen, hade han om
aftonen kommit hem för att följa sin hustru på spektaklet.
Men äfven hon hade under tiden varit ute och bland andra
ställen besökt herr Jakobssons modehandel vid
Drottninggatan, der hon köpt sig den största och dyrbaraste krinolin
hon fick se. I denna rustning väntade hon sin man,
hvilken stod gapande och liksom fallen från skyarna, när
han fick se sin eljest så smärta och okonstlade maka uti
denna i hans ögon så vanställande toalett, hvilken ännu ej
hunnit till den aflägsna trakt af Norrland han bebodde.
Han frågade först sin äkta hälft, om hon var tokig; men
hon förklarade bestämdt, att hon bland andra köpmansfruar
icke behöfde se ut som »ett tunnbröd bland limpor», såsom
hennes ord föllo. Mannen, hvars vrede icke blidkades
deraf att den fördömda krinolinen kostat lika mycket som
ett helt lärftstycke på sextio alnar, befalde sin hustru att
genast aftaga den, och när hon vägrade det, försökte
han göra det sjelf. Men med en norrländskas hela
kraft försvarade hustrun den franska modejournalen och
hela sitt köns älsklingsplagg. Följden af ordvexlingen och
striden blef, att hustrun rusade på dörren, förklarande att
hon skulle gå i sjön från alltsammans, utom från
krinolinen, den hon, efter hvad vi sett, också hade på sig när
hon hoppade i vattnet. Detta var orsaken till katastrofen,
och man vet hur litet ofta behöfves för att åstadkomma
en sådan.
Nu låg den arme mannen på sina lärftstycken,
förbannande Stockholm med dess qvinnor och dårskaper,
förbannande sig sjelf som, i stället för ett söka rädda sin maka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
